Eller 13 rättare sagt, då denna dagen när som helst nått sitt slut och när vi vaknar är det 13 dagar tills lilla bebisen är beräknad. Detta innebär att jag imorgon kliver in i vecka 39 (38+0) och att tiden går väldigt snabbt samtidigt som den går så himla långsamt. Jag tycker dagarna susar förbi i en himla fart men att kvällarna mest går åt till att klappa magen, vänta och känna att jag börjar känna mig färdig nu. Kanske är det för att jag inbillar mig att hon ska komma på natten? Jag tänker att mina första känningar kommer ske på kvällen och att det sen drar igång på natten, men det återstår att se :) 

 

Min foglossning är väl varken bättre eller sämre, vissa dagar känner jag mig relativt fit for fight och vissa dagar vill jag gråta bara jag slår upp ögonen. Men jag hoppas att all denna smärta gör lite nytta och att bäckenet vidgat sig så pass att det underlättar när det är dags att föda. Sömnen är som den är, vaknar 3-4 gånger per natt och kissar minst en gång på natten. Men det är väl för att kroppen håller på att vänja sig vid att vakna var tredje timme för matstund  ❤

 

På måndag ska vi till specialistmödravården för att dels göra ultraljud och kontrollera fostervattenmängd och dels för att prata med specialistläkare, man vill undersöka så bebisens magsäck är okej då man vid ultraljudskontroll såg att bebisen hade en något förstorad magsäck. Barnmorskan kunde inte avgöra om den var välfylld eller om det var något som var tokigt så därför ska en ultraljudsspecialist undersöka saken vidare. Men det återstår att se på måndag, även om det gnager en liten oro i bakhuvudet hela tiden så känns det som att allt är okej. Jag menar, borde man inte upptäckt det tidigare annars? 

 

Hur som haver så längtar vi efter lillasyster här hemma, alla tre. Theo pratar varje kväll om att när lillasyster gråter får man hämta nappen, att han ska hjälpa mamma att byta hennes blöja och visar stolt hur man försiktigt bär en bebis (med båda händerna, haha älskade unge). Hon får mer än gärna komma nu!