Eller 13 rättare sagt, då denna dagen när som helst nått sitt slut och när vi vaknar är det 13 dagar tills lilla bebisen är beräknad. Detta innebär att jag imorgon kliver in i vecka 39 (38+0) och att tiden går väldigt snabbt samtidigt som den går så himla långsamt. Jag tycker dagarna susar förbi i en himla fart men att kvällarna mest går åt till att klappa magen, vänta och känna att jag börjar känna mig färdig nu. Kanske är det för att jag inbillar mig att hon ska komma på natten? Jag tänker att mina första känningar kommer ske på kvällen och att det sen drar igång på natten, men det återstår att se :) 

 

Min foglossning är väl varken bättre eller sämre, vissa dagar känner jag mig relativt fit for fight och vissa dagar vill jag gråta bara jag slår upp ögonen. Men jag hoppas att all denna smärta gör lite nytta och att bäckenet vidgat sig så pass att det underlättar när det är dags att föda. Sömnen är som den är, vaknar 3-4 gånger per natt och kissar minst en gång på natten. Men det är väl för att kroppen håller på att vänja sig vid att vakna var tredje timme för matstund  ❤

 

På måndag ska vi till specialistmödravården för att dels göra ultraljud och kontrollera fostervattenmängd och dels för att prata med specialistläkare, man vill undersöka så bebisens magsäck är okej då man vid ultraljudskontroll såg att bebisen hade en något förstorad magsäck. Barnmorskan kunde inte avgöra om den var välfylld eller om det var något som var tokigt så därför ska en ultraljudsspecialist undersöka saken vidare. Men det återstår att se på måndag, även om det gnager en liten oro i bakhuvudet hela tiden så känns det som att allt är okej. Jag menar, borde man inte upptäckt det tidigare annars? 

 

Hur som haver så längtar vi efter lillasyster här hemma, alla tre. Theo pratar varje kväll om att när lillasyster gråter får man hämta nappen, att han ska hjälpa mamma att byta hennes blöja och visar stolt hur man försiktigt bär en bebis (med båda händerna, haha älskade unge). Hon får mer än gärna komma nu!

 

 

Då jag ytterst sällan använder mig av färfiga recept tänkte jag föreviga denna måltid här i bloggen utifrån minnet. Mest för att jag själv ska minnas hur jag gjorde nästa gång jag vill laga maten, för fler gånger lär det definitivt bli då Theo åt två enorma portioner.. vi snackar typ vuxenportioner och både jag och Daniel började undra vart allt fick plats. Vi gav också tummen upp och maten blev supergod vardagsmat! Nåja, inspirationen till maten kom från en rätt vi blev bjudna på av vänner och i det receptet användes färdig och smaksatt creme fraiche, så här kommer Linas variant. 

 

Tre kycklingfiléer 

En stor & en liten creme fraiche

Två vitlöksklyftor

Ett paket saffran

En knippe soltorkade tomater, halv burk kanske?

Kryddor efter tycke, denna gång använde jag bara salt och peppar

Kycklingfond

Spaghetti

Två paket bacon

 

Klipp/skär bacon i bitar och knaperstek, lägg i foliepaket och lägg åt sidan. Finhacka den soltorkade tomaten. Tärna och stek kycklingfiléerna, krydda med lite peppar. När dem nästan är klara så ta upp kycklingen och lägg åt sidan. Häll i creme fraichen i samma stekjärn och lägg i soltorkade tomaten, riv ned vitlöksklyftorna och tillsätt saffran. Häll på en skvätt kycklingfond ca en msk, och salta och peppra lite. Vänd i kycklingen och låt puttra under tiden du kokar spaghettin. Ställ baconet på bordet och toppa varje tallrik med en knippe - ät och njut! 

 

Detta blev även en himla stor matlåda till Daniel så till 4 personer räcker det definitivt! För mjölkfritt alternativ byt ut creme fraichen mot havregrädde (planti, den ger den tjocka konsistensen) och tillaga på samma vis. Theo älskade det som sagt 😊 så pass att jag glömde ta kort! 

God kväll! 

Klockan närmar sig halv elva och jag är fortfarande vaken, det är rätt ovanligt nu för tiden då denna graviditet gått i trötthetens tecken. Det började med trötthet och spyor, så pass att jag fick dropp och diagnostiserades med hyperemesis och fick käka piller för att få behålla föda. Som tur var försvann detta typ graviditetsvecka 20 och jag började bli någorlunda normal, eller tja.. då kom ju foglossningen förståss. Så pass att jag fått en fin och blänkande rullstol. Och nu är mitt största problem sömnen, men det hör ju till när det närmar sig slutet såhär med stormsteg. Jag vaknar uppskattningsvis 4-5 gånger per natt och vaknar jag mellan kl 4-5 så har jag svårt att somna om, så jag är oftast rätt seg i kropp och knopp. Det fina i kråksången är att jag upplever att jag ändå haft en bra graviditet. Visst, jag kanske inte hör till den skaran som skulle påstå att min kropp är som gjord för att bära barn eller att det är så fantastiskt, men med alla "besvär" denna graviditet inneburit så är jag ändå väldigt nöjd och tycker magen är himla mysig ♥

 

Lilla S i magen verkar må toppen iaf, hon följer sin kurva fint och hennes hjärtslag låter alltid lika ljuvliga. Hon ligger med huvudet långt ned i bäckenet och är fixerad men ruckbar. Därför det strålar så mycket nedåt till och från, för hon borrar sitt huvud nedåt hela tiden, hihi. 26 dagar till BF bara.

 

Theo är världens finaste pojke, så snäll och förväntansfull. På kvällarna klappar han magen, ger den en puss och så lägger han en napp på magen och säger "till lillasyster". Undrar om han på något vis förstår vad som komma skall? Idag inne på affären fick han syn på en rosa body i nyföddstorlek och utbrast - Till lillasyster! Eller så kanske han bara noterat att vi handlat små kläder och pratar om att det är till bebis?.. Han pratar mycket om lillasyster iaf, pekar i sängen bredvid sig själv och säger "lillasyster ligga här", det ska bli så roligt att få introducera Theo för syskon ♥