Fyfan vad tråkigt det är att vakna upp utan minsta lilla känning eller antydan till någonting. Vaknade upp och mådde precis som vanligt idag, kissat ett antal gånger i natt och så men annars absolut ingenting. Jag börjar tro att vi blivit lurade och att det inte kommer någon bebis, det kanske bara är för mycket kanelbullar jag ätit? Det är frustrerande att veta att pysen är helt färdig och redo men ligger där inne och gottar sig "bara för att". Istället hade han kunnat ligga i sin mamma och pappas famn men icke! Han ska tydligen vara envis och ligga lite extra :-( 

 

Och dessa humörssvängningar?! Hormonerna flödar och jag är väl superkänslig nu eftersom det enda man gör är att längta efter bebis. Men bröt typ ihop igår precis när jag sminkat klart mig. Varför? För att jag insåg att det spelar ingen roll hur mycket eller på vilket sätt jag sminkar mig för jag är ändå tjock och inte alls speciellt vacker just nu. Haha! Tönt-Lina. Men Daniel är bäst och tröstar mig när jag får mina känsloryck så efter en stund kändes det lite bättre igen så jag kunde sminka om mig efter att allt smetats ut. Vi åkte och firade midsommar hos svärmor med god mat och jordgubbar till efterrätt och sen spelade vi spel hela kvällen. Hade superkul och jag skrattde så jag fick ont i magen vid många tillfällen ♥

 

Nu ska jag och älskling snart bege oss till affären, tänkte passa på att handla ananas. Det är både gott och sägs kunna hjälpa till att starta en förlossning, win-win! 

Då är vi tre dagar över tiden och ingen bebis ännu. Inatt trodde jag dock att det kanske var på G för jag vaknade av att jag hade fruktansvärd smärta i ryggen, och den kom och gick lite hela tiden. Jag tänkte att det var väl värkar som börjat eftersom det gjorde så väldans ont och så gjorde det inte ont alls ett tag och så kom det tillbaka. Jag tog två alvedon och när den kickade in somnade jag om och vaknade nu på morgonen. Så det var nog bara förvärkar eller något, men det var spännande att något skedde och nu längtar jag verkligen. Rent fysiskt tycker jag inte det är så jobbigt att gå över tiden, och jag svänger ofta mellan enorm längtan och enorm rädsla typ - hur fan ska jag klara en förlossning?! Men det är det psykiska som är jobbigt, så fort jag inte sysselsätter mig tänker jag på bebis och längtar som aldrig förr. Denna längtan blir rätt lång även fast det bara gått tre dagar över än så länge!  

 

Då var vi inne på dag två av övertid och idag blir det nog ingen bebis iaf :-) Varit hos barnmorskan idag och allt såg bra ut, mina värden var bra, blodtryck var bra, SF-måttet är precis på medelkurvan och var 36 idag, bebis är helt fixerad med huvudet nedsjunket. Han hade precis som vanligt de allra finaste hjärtljuden som lockade fram öra-till-öra-leendet på mig ♥

 

Jag tiggde dessutom till mig en undersökning för att se ifall hon kunde göra en hinnsvepning men hon kom inte riktigt åt, men hon kunde reta lite på hinnan iaf och jag blev något chockad när hon säger att "Nu petar jag på din bebis huvud", haha!  Tappen är helt mjuk iaf så ett steg i rätt riktning! Kan ju hoppas på att bebis vill komma i helgen men om han är envis och ligger kvar så ska hon göra en ordentlig hinnsvepning nästa vecka på Onsdag. 

 

God morgon! Idag är första dagen av överburenhet och inga tecken inatt på att något ska ske så blir nog lugnt idag också :-) måste dock säga att det är både läskigt och spännande att det nu kan ske när som helst och att vi är inne på övertid. Låg och tänkte på magen och vart lite nedstämd för jag kommer sakna den. I ca nio månader har jag burit med mig min lilla bebis och klappat och gosat med magen, andra har gosat med magen och sedan vecka 20 ca har jag hela tiden känt min lilla älskling buffa och böka där inne. Sen helt plötsligt kommer det vara.. borta. Tomt och ingen bebis. 

 

Jag längtar till att få ha min kropp för mig själv, det ser jag verkligen fram emot. Men kommer kännas tomt också. Tur att man får fortsätta gosa utanför magen ♥ 

Idag tar vi det stora klivet in på beräknad födelsedag för lillfisen. Men han har nog helt andra tankar för inte en endaste känning av att det skulle vara pågång har jag. De säger ju att förstföderskor oftast går över tiden, väntar man pojke så ökar procenten lite och är man äldre ökar det lite till. Så två av tre har jag och jag har räknat med att gå över. Tröstande nog så har 95 % av alla havande kvinnor fått sin bebis innan vecka 42+0 är slut dvs senast om två veckor, och skulle pysen fortfarande ligga kvar då blir jag mindre glad ;-) Det skulle göra mig otroligt glad om han ville komma innan Söndag, för då blir inte övertiden så lång.. Men tror jag läste att ca 5 dagar är snittet vad man går över som förstföderska, och med den beräkningen så kommer han i slutet på veckan. Men nu är det bara vänta och se! :-) Otroligt efterlängtad är han iallafall ♥

 

Justja! Forskning har även visat att desto längre tid bebisen spenderar i magen desto smartare blir den, så ett par dagar över tiden skadar nog trots allt inte ;-) 

Vääälkommen härliga vecka 40! Nu har vi gått 39 fulla veckor och lillfisen är beräknad om bara 6 dagar (!!). Det betyder att nästa vecka på tisdag så är vi klara, och tänk vad underbart om vi blir föräldrar någon gång nästa vecka?  Helt otroligt hade det varit, men också lite läskigt. Just nu går jag mest och längtar efter att förlossningen ska börja, och varje sammandragning så känner jag efter lite extra, höll det i sig lite mån tro? Gjorde det lite ont? Känns spännande att inte riktigt veta hur det kommer gå till, och det känns så nyfiket på något sätt. Jag tycker det ska bi häftigt att få känna riktiga värkar, även om jag säkert säger annat när jag haft dem ett tag ;-) 

 

Jag undrar så vem som ligger i min mage.. Är han lite lik sin pappa kanske? Eller mig? Eller så är han lik oss båda eller ingen av oss? Det ska bli så spännanade att lära känna en helt ny liten människa som kommer få helt egna egenskaper och drag. Nu närmar det sig med stormsteg och vi längtar så vi spricker här hemma. Nu är du mer än välkommen, pysen ♥

 

 

 

Välkommen vecka 39 (38+0)! Detta innebär att det endast är 13 dagar kvar till BF och tiden går både långsamt men också väldigt snabbt. Jag har ju snart gått en hel graviditet?! Det trodde jag aldrig, fy tusan så nervös jag var i början på graviditeten att lillkotten skulle bestämma sig för att komma tidigare än räknat men han har envist valt att ligga och gotta sig där inne och det tackar vi för :-) På söndag skickar vi dock in en vräkningslapp till han för både jag och Daniel längtar massor! Min magkänsla säger dock att jag säkert kommer gå över tiden, bara för att retas lite. Men om jag ska vara helt ärlig så känns det inte sådär superduperjobbigt. Vissa blir ju helt deprimerade av bara tanken på att gå över tiden och jag känner att så länge han mår bra så spelar det ingen roll. Så ofta är man inte gravid att en vecka eller två extra gör någon skillnad i långa loppet. Älskade lilla buse ♥  

 

 

Idag har jag umgåts med min fina Johanna, fyyyy vad skönt det känns att ha henne hemma igen och jag känner verkligen vad jag saknat henne. Vi var först till emporia och sedan handlade vi frukt, gifflar och dricka och hämtade en filt. Sen låg vi på vår gård hela dagen och bara pratade strunt och njöt av solen. Jag har bränt mig på ena axeln eftersom jag låg på sidan (jag låg först på rygg men då kom jag inte upp själv så vågade inte lägga mig så igen, he-he..). 

Välkommen härliga vecka 38 (37+0)! Nu är bebis helt färdigbakad och räknas på förlossningen som en färdig liten bebis :-) Junior beräknas väga 3800 när han kommer (om han kommer i rätt tid) så skulle jag tippa på att han väger runt tre kilo just nu, om inte lite mer till och med. Jag har ett konstant tryck nedåt när jag går, men även när jag ska sätta mig upp eller stiga ur sängen så gör det fruktansvärt ont i bäcknet. Men jag kan inte låta bli att småle lite när det sker för det betyder att vi kommer närmare och närmare en förlossning ;-) 

 

Jag vet inte alls om han är fixerad men det lär vi få veta på fredag då vi ska till barnmorskan. Magen har börjat sjunka och Daniel sa till och med idag "Men älskling sådär har magen aldrig hängt, nu har han nog sjunkit ned!" Så nu håller vi tummarna att det snart börjar hända grejer! 

 

 

Imorgon och på fredag går jag mina sista dagar i skolan och sen har jag sommarlov, då får pysen komma näääär han vill. Gärna redan på lördag ;-) Haha! Men jag skulle tro att det dröjer en hel del till. Det känns som att varenda gravid har förvärkar osv men jag har tyvärr inte det, min kropp övar väl sig inte på det sättet antar jag? Jag får sammandragningar när jag rör mycket på mig och magen blir hård till och från, men jag har inte börjat få så magen gör ont och blir hård så att jag märker av att "det höll i sig i tjugo sekunder" eller liknande, så jag är lite orolig att jag inte ska veta vad som är en värk sen och hur man ska veta när den börjar och slutar men jag antar att det blir tydligt sen när det väl kommer. Nu ska jag och lillen kolla efterlyst och hålla tummarna att de fångar lite bovar! Ciao

Idag är det Onsdag vilket betyder att junior blivit en vecka äldre och vi kliver in i vecka 37 (36+0). Jag har börjat få riktigt ont i mitt bäcken och det känns som att han försöker borra sig ut varje gång jag går, så det var lite av en utmaning att gå hem från skolan idag då varje steg gjorde ont. Det måste ju betyda att han håller på att fixera sig? För när jag var på förlossningen och de skulle göra vändningsförsöket så kände ju läkaren och då var han inte fixerad men efter det så har det börja göra mer och mer ont och ett tryck nedåt hela tiden. Så någonting måste det ju vara och min magkänsla säger att nästa gång jag är hos barnmorskan (nästa fredag) så har han fixerat sig! :-) 

 

Var som sagt i skolan och hade examination idag, det gick jättebra och det var många intressanta diskussioner vi hade. Känns skönt att bocka av saker från listan som måste göras innan bebis kommer. Har en gruppexamination och en inlämning kvar sedan kan jag pusta ut innan det är dags för bebis. Så nästa vecka är min sista i skolan och sen får han lov att komma näääär som helst. Både jag och älskling längtar som aldrig förr och Daniel pussar magen varje dag och ropar "koooooom nu". Haha, gulle! 

 

Då var det ny vecka igen, och nu har vi alltså gått 35 fulla veckor och är inne i vecka 36. Detta betyder att det bara är 34 dagar kvar tills bebis är beräknad vilja komma ut. Det känns skönt att det närmar sig men jag tycker att det går lite långsamt nu.. Jag hade inte blivit allt för ledsen om han väljer att komma om en vecka eller så istället. 

 

Bebis ligger fortfarande med rumpan ned och han är en envis rackare. Men än är inte hoppet ute :-) 

 

Annars då? Jag är fruktansvärt trött.. Jag vaknar alltid när älskling går till jobbet vid 6 på morgonen, sen kan jag inte somna om fören runt 8 och så sover jag tills typ 10. Om det inte ser ut på detta viset måste jag sova en timme mitt på dagen istället, annars orkar jag inte med dagen. Och min hunger har ökat. Jag äter frukost vid halv 7, sedan äter jag något vid lunchtid, antingen en mindre matlåda eller två mackor. Detta brukar jag i vanliga fall stå mig på tills Daniel kommer hem och vi lagar mat vid 17-tiden. Nu när Daniel kommer hem är jag så hungrig att det känns som jag ska dö, så för att slippa detta måste jag börja med maten tidigare så vi kan äta direkt när han kommer hem istället. Och ibland måste jag trots bra middag även ta en knäckemacka på kvällen.. Och så slinker säkert någon frukt ned emellan åt eller någon godis.. Suck inte konstigt man går upp i vikt, haha :-) 

 

Idag kliver vi in i vecka 35 (34+0) och det är endast 41 dagar kvar tills lillkotten är beräknad att komma. Har jag inte varit höggravid innan så är jag det verkligen nu kan jag säga! Mina fötter är svullna och skorna klämmer åt, jag blir fruktansvärt trött även mitt på dagen och vill sova lääänge, jag är allmänt tung och känner mig lättirriterad. Får dåligt samvete över att jag är så kinkig mot Daniel. Men försöker tänka på att vara trevlig trots att jag mår dåligt, är trött och har ont.. Ingen lätt match jämt ;-) 

 

Något kul är att när bebis rör sig kan magen stå åt alla möjliga håll och idag var magen så sned att jag trodde bebis skulle flyga bak på ryggen tillslut då han låg så mycket på ett håll. Magen vart nästan platt på vänster sida och så stod den rakt ut på höger sida, fnissade lite för mig själv då. Han börjar bli så stor där inne nu mitt hjärta ♥

 

Tråkigt är dock att han fortfarande ligger med huvudet uppåt, skulle jag gissa iallafall. De flesta sparkarna är nedåt och därför har jag ingen anledning att tro att han vänt sig. Men än har han tid på sig! 

 

Jag längtar verkligen så efter vår älskade lilla bebis. Om en sisådär tre veckor är det heeelt okej att du kommer, istället för den 18e Juni, för då är jag klar med allt i skolan och det enda jag gör om dagarna är då att vänta på dig ♥

Här går det undan!  Nu kliver vi in i vecka 33 och jag minns när jag själv bara var i runt vecka 20 och läste om andra som var i vecka 33,34,35 osv. Kommer ihåg att jag tänkte att "nu är det inte alls långt kvar för de tjejerna!" men nu när jag själv kliver in i här känns det som evigheter kvar konstigt nog. Det är visserligen bara 55 dagar kvar och det är ju inte alls lång tid men nu längtar vi så in i bomben här hemma ♥

 

Magen växer på och det känns, när jag skyndar eller stressar får jag direkt sammandragningar som tvingar mig sakta ned. Huvudet ligger ju nedåt och när jag går så får jag till och från känningar i bäcknet. Nu för tiden när bebis lever rövare inne i magen så både syns och känns det otroligt mycket. Ibland kommer han åt revben och ibland sträcker han på sig så mycket att man undrar om han tänker ta sig ut genom naveln ;) Men det gör inte så mycket för så länge han mår bra där inne så är jag nöjd. 

 

 

 

Idag kliver vi in i vecka 32 (31+0) och har därmed ganska så exakt två månader kvar. Jag känner av att bebis börjar bli stor nu för när han har riktigt party där inne så upplever jag det ibland som att jag tappar andan för en sekund ungefär, när han sparkar på något eller trycker undan något så kommer det ibland ett och annat smickrande 'huuuuuuh' från mig.

 

Nu kommer jag även börja gå varannan vecka hos barnmorskan så kontrollerna blir lite tätare. Nu på fredag ska jag dit och nästa vecka på torsdag är det dags för ultraljud igen. Som jag längtar efter att få se lillkotten igen och jag hoppas verkligen det är en snäll barnmorska så vi får se i 3D, vad häftigt det hade varit! Undrar om han är stor eller liten eller alldeles på kurvan? Jag hoppas verkligen på att han inte är större än vanligt, en del i min bakomliggande förlossningsrädsla handlar om just en riktigt stor bebis. Jag smäller av om de uppskattar att en klump på över 4 kilo ska ut genom vajazzle liksom. Men ut ska han och ut kommer han, oavsett hur stor han är! 

 

Inatt hände förresten något som gjorde mig ganska så rädd. Jag vaknade av att jag hade ont i magen. Det var som väldigt stark menssmärta som höll i sig och så släppte det, två minuter senare kom samma krampliknande onda känsla och så höll det på sådär ett tag. Jag misstäkte att det var förverkar eller sammandragningar men så läste jag att förvärkar inte ska göra ont?? Idag har jag inte haft ont i magen på något vis så jag är inte orolig, jag undrar mest vad det var för något? För det kändes ganska mycket med tanke på att jag till och med vaknade av det. Kroppen förbereder väl sig på att det inom en snar framtid ska hända ganska mycket med den. 

 

 

Ja då är det 66 dagar kvar till beräknad ankomst. Hur galet är inte det då? Jag har kommit till en fas där jag inte kan fatta att jag ska bli mamma. Det är lite kul det där, för i början kunde jag verkligen inte ta in det och det var alldeles för overkligt att tänka sig själv som mamma. Sedan smälte det där in lite och jag kunde börja förstå att jo det är vår lilla bebis som ligger där i magen och jag ska ju faktiskt bli mamma. Men nu är det en ny fas igen där det börjar närma sig och jag kan inte förstå att lilla kotten som kommer komma faktiskt är vår. Mamma Lina och pappa Daniel. Så stort för oss men så litet för resten av världen. 

 

Idag kliver vi in i vecka 31 (30+0) och kan checka av ännu en milstolpe, skönt som attan! Varje vecka som går gör mig lugnare och lugnare och jag känner mig så lyckligt lottad som sluppit komplikationer (peppar peppar!). För när man är gravid och tung vill man att bebis gärna får komma tidigare, får man gå över tiden så klagas det hej villt (självklart förståeligt) men får man barn för tidigt och får spendera tid på sjukhuset så är man avis på de personer som faktiskt får gå hela graviditeten (lika förståeligt detta). Därför känner jag mig tacksam över varje dag lillfisen är kvar i magen för det betyder att han har det bra där inne ♥

 

Tröttheten kommer smygandes och jag börjar känna av att jag faktiskt är höggravid. När jag är i skolan kan jag längta så mycket efter min säng att jag blir gråtfärdig. Haha, det är nästan sant. Men jag har så svårt att sova på nätterna, jag vaknar till och från hela tiden. Antingen måste jag kissa eller så är lillfisen vaken och sparkar undan ett och annat organ eller så ligger jag konstigt. Så på senaste tiden har sömnen blivit drabbad och jag önskar så att det inte är såhär fram till förlossningen för när bebis kommer vill jag känna mig något utvilad iaf. Men vad gör det om hundra år när allting kommer kring? 

 

Nej nu ska jag unna mig ett glas cola och sedan hoppa in i en dusch (HA! vem försöker jag lura? Jag ska vagga in i en dusch..)

Vecka 22