Varit hos min barnmorska idag, alla mina värden såg bra ut och likaså bebisens. Det är alltid en så härlig känsla när man får höra hans hjärtljud slå och jag kommer på mig själv ligga där med ett fånigt leende varje gång. Sen fick jag se en film om amning som faktiskt var ganska mysig att se, typ hur man vet att bebisen vill tutta innan den skriker (slickar sig om munnen, knyter handen och för upp den mot munnen, börjar röra huvudet fram och tillbaka osv) så man kan föbereda för amning innan panikskrik kommer. Och så var det massor med tips och bra saker att veta. 

 

Bebis var ruckbar, dvs han har sjunkit ned och det går ej att flytta på varken han eller hans huvud men han är inte helt fixerad än. Så Daniel hade rätt i att magen sjunkit ned :-) Lillfisen är redo för att komma nu helt enkelt, och snart ska jag kila iväg till skolan och göra min sista dag innan jag får sommarlov så jag tycker bebis kan komma nu ;-) Men det är ju trots allt bara 18 dagar kvar och vi hooopppas så innerligt att jag slipper gå över tiden allt för mycket iallafall. 

 

Välkommen härliga vecka 38 (37+0)! Nu är bebis helt färdigbakad och räknas på förlossningen som en färdig liten bebis :-) Junior beräknas väga 3800 när han kommer (om han kommer i rätt tid) så skulle jag tippa på att han väger runt tre kilo just nu, om inte lite mer till och med. Jag har ett konstant tryck nedåt när jag går, men även när jag ska sätta mig upp eller stiga ur sängen så gör det fruktansvärt ont i bäcknet. Men jag kan inte låta bli att småle lite när det sker för det betyder att vi kommer närmare och närmare en förlossning ;-) 

 

Jag vet inte alls om han är fixerad men det lär vi få veta på fredag då vi ska till barnmorskan. Magen har börjat sjunka och Daniel sa till och med idag "Men älskling sådär har magen aldrig hängt, nu har han nog sjunkit ned!" Så nu håller vi tummarna att det snart börjar hända grejer! 

 

 

Imorgon och på fredag går jag mina sista dagar i skolan och sen har jag sommarlov, då får pysen komma näääär han vill. Gärna redan på lördag ;-) Haha! Men jag skulle tro att det dröjer en hel del till. Det känns som att varenda gravid har förvärkar osv men jag har tyvärr inte det, min kropp övar väl sig inte på det sättet antar jag? Jag får sammandragningar när jag rör mycket på mig och magen blir hård till och från, men jag har inte börjat få så magen gör ont och blir hård så att jag märker av att "det höll i sig i tjugo sekunder" eller liknande, så jag är lite orolig att jag inte ska veta vad som är en värk sen och hur man ska veta när den börjar och slutar men jag antar att det blir tydligt sen när det väl kommer. Nu ska jag och lillen kolla efterlyst och hålla tummarna att de fångar lite bovar! Ciao

Idag är det morsdag, själv får jag vänta tills nästa år för min kärlek hade inga planer på att fira mig i förväg ;-) Så vi åkte och firade svärmor istället med pizza och present.

 

Var på emporia och kikade i förmiddags men jag ångrar lite att vi åkte dit för fyyy vad människor det är ute. Hade helt glömt bort att det är lönehelg + dåligt väder så halva malmö hade sökt sig dit. Hela parkeringen var proppfull och likaså parkeringshuset, där fick vi köra högst upp för alla våningar var fulla. Och jag tycker det är lite pinsamt för jag har så svullna fötter nu för tiden så jag går i mina fina (ehum) tofflor när jag är ute då inga skor passar, och jag kan ju lova att jag känt mig snyggare. Fast ingen kan ju missa min gravidmage så jag tror att de flesta har förståelse iallafall, trots att man känner sig som en lodis när man går ut i tofflor.. Haha! :-) 

 

 

 

 

 

 

Det är så häftigt det här med att vara gravid. Tänk att MIN kropp klarar av att både skapa och sedan bära ett litet liv inuti sig? Kvinnokroppen är verkligen fantastisk som klarar detta och jag tänkte på det när jag var ute och gick tidigare idag. Det är många saker som blir så betydelselösa när man tänker på det, för vad spelar det egentligen för roll hur mycket man går upp när man är gravid så länge bebis och mamma mår bra?

 

En graviditet är något man ska tänka tillbaka på och minnas med glädje och lycka, inte ångest. Självklart förändras kroppen, och det jag personligen haft mest ångest över är att min ansiktsform ändrades ganska tidigt i graviditeten. Men det kommer ju återgå till sitt normala efter ett tag sen! Alla gravida är vackra, stora magar som små magar, vaggandes som löpandes, runda i ansiktet eller slanka. Det flesta människor är inte gravida så många gånger (nåja) och man kommer aldrig någonsin bara vara själv längre, det kommer alltid finnas en liten människa som påminner dig om vad din kropp klarat av. 

 

Nu längtar jag tills plutten är här så jag kan bil lite stark igen :-) För oavsett hur glad jag är över att jag fått lyckan att vara gravid, så ångrar jag att jag inte tränade både innan grav och dels under tiden, det hade varit häftigt att känna sig stark samtidigt som man är gravid! Så när junior kommit ska det mjukstartas och sedan ska jag börja träna upp framför allt mina ryggmuskler. 

 

Nä slutpratat, nu ska vi hem till svärmor och grilla! Antar att det är jag som får bli grillmästare denna gång också ;-) 

 

Idag är det Onsdag vilket betyder att junior blivit en vecka äldre och vi kliver in i vecka 37 (36+0). Jag har börjat få riktigt ont i mitt bäcken och det känns som att han försöker borra sig ut varje gång jag går, så det var lite av en utmaning att gå hem från skolan idag då varje steg gjorde ont. Det måste ju betyda att han håller på att fixera sig? För när jag var på förlossningen och de skulle göra vändningsförsöket så kände ju läkaren och då var han inte fixerad men efter det så har det börja göra mer och mer ont och ett tryck nedåt hela tiden. Så någonting måste det ju vara och min magkänsla säger att nästa gång jag är hos barnmorskan (nästa fredag) så har han fixerat sig! :-) 

 

Var som sagt i skolan och hade examination idag, det gick jättebra och det var många intressanta diskussioner vi hade. Känns skönt att bocka av saker från listan som måste göras innan bebis kommer. Har en gruppexamination och en inlämning kvar sedan kan jag pusta ut innan det är dags för bebis. Så nästa vecka är min sista i skolan och sen får han lov att komma näääär som helst. Både jag och älskling längtar som aldrig förr och Daniel pussar magen varje dag och ropar "koooooom nu". Haha, gulle! 

 

Idag var vi till förlossningen för det var tänkt att vi skulle göra ett vändningsförsök på lillpysen. Men det behövdes inte, vilken lättnad!! Igårkväll så låg jag i sängen och gosade med magen och kände hur han bökade som attans, magen stod åt alla håll och kanter och han verkligen stäckte ut sig på alla möjliga sätt. Efter att han bökat runt sådär så känner jag att han inte låg på samma sätt längre, för fötterna var inte på samma ställe och inte ryggen heller. Jag kunde dock inte säga hur han lagt sig för det var så svårt att urskilja. Jag säger då till Daniel att 'tänk så vände han sig nu? Vad fantastiskt det hade varit' varpå han skrattar och säger att det hade väl varit roligt om han vände sig själv kvällen innan vändningsförsöket. 

 

Så när vi kommer dit har första barnmorskan svårt att känna hur han ligger då det antingen är en rumpa uppe vid revbenen på mig eller ett huvud. Så vi får vänta lite till så läkaren kan komma och dels känna men även kolla med ultraljud. Hon kunde inte heller bestämma sig för vad som är vad men när hon slog på ultraljudsmaskinen visade det sig att han lagt sig med huvudet nedåt min lilla fisrumpa ♥ Inte fixerat sig ännu men ligger åtminstone rätt. Vilken lycka att slippa ommöblering av min mage! 

 

Så nu är det fyra veckor kvar exakt tills han är beräknad, 28 dagar. Nu längtar vi som aldrig förr och tänk vad fantastiskt den dagen det startar? hihi nu är jag nervös inför det istället! 

Ja det har det verkligen varit hela helgen. I fredags var det först barnmorskebesök, konstaterades att lillpysen fortfarande ligger i sätes så imorgon blir det vändningsförsök. Ni som läser kan väl hålla tummarna för oss? :-)

 

Efter det åkte jag och hämtade älskling så åkte vi sen till familjerätten och skrev faderskapspapper. Skönt att ha det gjort, så slipper man åka dit med liten bebis sen. Det gick fort och var bara att skriva under papper som intygar hans faderskap så skrev vi även på att vi ville ha delad vårdnad. Så nu kan jag inte ta pysen och fly landet om jag vill ;-)

 

Efter det var det dags för kalas för Kristoffer, var dit och fikade och umgicks fram tills klockan vart runt 21 om jag inte minns fel, och sedan åkte vi hem för att möta upp våra gäster som kom från Norrköping. På kvällen gjorde vi inte så mycket, åt lite kvällsfika och umgicks bara. På lördagen åkte vi till emporia och kikade i affärer och bara hade det mysigt. När vi sedan tröttnat på det åkte vi ut till västra hamnen och satte oss på en uteservering och beställde mat, det har ju varit så sjukt fint väder i helgen!! 

 

På kvällen kollades såklart Eurovision och fan va alla låtar var medelmåttiga i år. Inte en endaste som jag fastnade för, och ingen som var riktigt dålig heller. Så vi hade inga favoriter förutom Sverige såklart! :-) 

 

Söndagen gick vi lite på mobilia och sådär sedan skulle Bigi och Krille åka hem :( Så tråkigt när de åkte för vi har haft en så himla mysig helg och lillpysen i magen har fått så mycket uppmärksamet och kärkek den här helgen så han kommer också tycka det är alldeles tomt nu. 

 

Avslutade helgen med att kolla ishockey med älskling och kunde ju inte sluta bättre än det gjorde, vi vann vm!! 

 

Jag blir så arg att jag inte vet vad jag ska säga. Paff och kliar mig i huvudet och undrar hur fan man ska göra när man blir utsatt för våld?! En kvinna anmäler en våldtäkt och utredning startar, det framkommer att tre män, varav en har hållit fast kvinnan och en av dem har fört in en glasflaska i hennes underliv och en tredje har haft oralsex med henne. Så långt är alla överens, killarna erkänner att detta skett och återger på ett ungefär samma historia som kvinnan. Det som skiljer deras historier är att kvinnan hävdar att hon inte ville, men männen hävdar att hon var med på det.

 

Det fastslås att kvinnan till och med hållit ihop sina ben varpå en av killarna "bänder" upp benen för att föra upp flaskan i henne, och slutar inte förens hon börjar blöda. TROTS detta frias killarna eftersom hon "kunde ha fört ihop sina ben på grund av blyghet"... VA?... Spelar det någon roll VARFÖR jag signalerar med min kropp att jag inte vill? Slår jag ihop mina ben har ingen rätt att vara där och rota även om det beror på att jag är blyg och inte vill eller om det beror på att jag inte är kåt helt enkelt. Är det okej att tvinga bort en bh på en kvinna och tvinga bort händerna hon skyler sig med om hon skyler sig för att hon är blyg? Det har fan gått för långt. Jag tycker det är BRA att man är mer noga med bevismaterial för ingen ska kunna dömas på konstiga grunder heller, men när alla bevis finns där så tycker jag det är vidrigt att man hävdar att vissa nej är tyngre än andra.. 

 

Här kan man läsa aftonbladets summering av händelsen: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16779918.ab

 

 

Då var det ny vecka igen, och nu har vi alltså gått 35 fulla veckor och är inne i vecka 36. Detta betyder att det bara är 34 dagar kvar tills bebis är beräknad vilja komma ut. Det känns skönt att det närmar sig men jag tycker att det går lite långsamt nu.. Jag hade inte blivit allt för ledsen om han väljer att komma om en vecka eller så istället. 

 

Bebis ligger fortfarande med rumpan ned och han är en envis rackare. Men än är inte hoppet ute :-) 

 

Annars då? Jag är fruktansvärt trött.. Jag vaknar alltid när älskling går till jobbet vid 6 på morgonen, sen kan jag inte somna om fören runt 8 och så sover jag tills typ 10. Om det inte ser ut på detta viset måste jag sova en timme mitt på dagen istället, annars orkar jag inte med dagen. Och min hunger har ökat. Jag äter frukost vid halv 7, sedan äter jag något vid lunchtid, antingen en mindre matlåda eller två mackor. Detta brukar jag i vanliga fall stå mig på tills Daniel kommer hem och vi lagar mat vid 17-tiden. Nu när Daniel kommer hem är jag så hungrig att det känns som jag ska dö, så för att slippa detta måste jag börja med maten tidigare så vi kan äta direkt när han kommer hem istället. Och ibland måste jag trots bra middag även ta en knäckemacka på kvällen.. Och så slinker säkert någon frukt ned emellan åt eller någon godis.. Suck inte konstigt man går upp i vikt, haha :-) 

 

 

Nu har jag packat bb-väskan. Känns både skoj att ha det gjort men samtidigt lite tråkigt, för det var det "sista" innan allt står färdigt så nu finns inget mer att göra än att vänta på bebis. Men det känns tryggt att den är packad så det bara är att ta den om något sker :-) Innehållet är inte helt färdigt, det som saknas är trosor till mig, leggings, amningsbh, linnen, kamera + laddare och mobiler + laddare. Så självklart lite ät och drickbart! Så får vi ju se om det blir en vanlig förlossning eller om det blir snitt för då kanske en väska packas till Daniel också. Blir det en "vanlig" så att säga måste ju han hem och sova. 

 

Det som finns i väskan redan nu är:

- Mjukt toapapper + våtservetter + bindor.

- Necessär innehållandes shampo/balsam/tandborstar/tandkräm/hårborste/snoddar och annat smått och gott. 

- Tuggummin + lakrisal

- Strumpor + innetofflor till mig

- 2 bodys i storlek 50

- 1 body i storlek 56

- 3 par byxor

- 3 par strumpor

- 3 par dregglisar

- 1 pyjamas

- 2 mössor

- 1 filt

- Blodgruppspapper och förlossningsbrev

 

Har jag missat något tro? 

En konstig sak som börjat oroa mig är fötter... Jag vet att det låter jättekonstigt men jag har utvecklat någon slags skräck för detta nu när det börjar närma sig att jag ska blotta allt (och lite till) i en kommande förlossning. Och något som oroar mig är att mina fötter ska vara smutsiga, eller att jag typ glömt klippa tånaglarna (gud förbjude!), eller att det ska ludd mellan tårna. Ah you get the point. Jag lider lite smått av fotforbi och tycker redan att fötter är det äckligaste som finns, och nu senaste veckorna så skrubbar jag mina små fossingar som en tok varje gång jag duschar och smörjer in med hudlotion och målar tånaglar och kollar alltid ifall de behöver klippas. 

 

Jag vet inte om det beror på att jag kommer vara i en så redan utsatt situation att jag känner att det lilla jag kan ha kontroll över vill jag ha just kontroll över, eller varför detta knäppa beteende startat hos mig. För i ärlighetens namn så har jag väldans svårt att tro att jag kommer tänka på hur mina fötter ser ut när värkar och hela det köret startar, och skulle jag nu komma med smutsiga fötter (haha!) tror jag inte en barnmorska i världen skulle bry sig. Men jag kan konstatera att mina fötter aldrig varit så rena förut iallafall :-) 

 

Ungefär så låter det här just nu. Det krävs inte mycket för att jag ska gråta nu för tiden (var rätt blödig redan innan graviditeten också så he-he). Men denna film får tårarna att rinna och jag bara vill hoppa in i skärmen och pussa denna otroligt fina tjejen. Tänk vad lite förtroende kan göra med en hund?

 

Idag kliver vi in i vecka 35 (34+0) och det är endast 41 dagar kvar tills lillkotten är beräknad att komma. Har jag inte varit höggravid innan så är jag det verkligen nu kan jag säga! Mina fötter är svullna och skorna klämmer åt, jag blir fruktansvärt trött även mitt på dagen och vill sova lääänge, jag är allmänt tung och känner mig lättirriterad. Får dåligt samvete över att jag är så kinkig mot Daniel. Men försöker tänka på att vara trevlig trots att jag mår dåligt, är trött och har ont.. Ingen lätt match jämt ;-) 

 

Något kul är att när bebis rör sig kan magen stå åt alla möjliga håll och idag var magen så sned att jag trodde bebis skulle flyga bak på ryggen tillslut då han låg så mycket på ett håll. Magen vart nästan platt på vänster sida och så stod den rakt ut på höger sida, fnissade lite för mig själv då. Han börjar bli så stor där inne nu mitt hjärta ♥

 

Tråkigt är dock att han fortfarande ligger med huvudet uppåt, skulle jag gissa iallafall. De flesta sparkarna är nedåt och därför har jag ingen anledning att tro att han vänt sig. Men än har han tid på sig! 

 

Jag längtar verkligen så efter vår älskade lilla bebis. Om en sisådär tre veckor är det heeelt okej att du kommer, istället för den 18e Juni, för då är jag klar med allt i skolan och det enda jag gör om dagarna är då att vänta på dig ♥

 

Bebisens del av sovrummet, mysigaste lilla sängen någonsin.

 

Idag var jag hos barnmorskan. Helt vanlig kontroll så allting såg fint ut, vilket det även gjorde. Blodvärde bra, blodtryck bra, urinprov bra, bebbes hjärtljud finnemang, SF-mått också bra. Dock ligger bebis fortfarande med rumpan ned och min barnmorskas kommentar var "jaha... detta var ju inte bra" när hon läste att i min journal att han vänt sig. Haha! Men hon sa även att det finns ju tid för honom att vända sig men planen ser ut såhär. Jag ska ju dit på min vanliga koll igen om två veckor (17e maj) och har han inte vänt sig då planeras ett vändningsförsök in, som sker veckan därpå (någonstans mellan 20e-24e alltså). 50% av dessa lyckas och kommer vi till detta moment är lillkotten självklart inte envis utan väldigt medgörlig och vänder sig, har hans mamma bestämt. 

 

 

Annars då? Min födelsedag idag men vi ska inte fira fören imorgon. Av älskling har jag fått mitt paket och det var en fin servis jag önskat mig ♥ Av mamma & Peter fick jag en slant, ett kort och en trisslott, av jeppe har jag fått världens finaste örhängen som han valt helt själv, av pappsen fick jag också en slant och så firas vi imorgon av Daniels släkt. Så har jag såklart fått en massa grattis och om jag ska vara ärlig uppskattas det något fruktansvärt mycket mer nu när man blivit lite äldre, för jag blir glad att folk bara tänkt på mig. 

 

Jag och Daniel har bakat kladdkakemuffins med dumle i till morgondagen, även förberett tårtan så imorgon ska bara grädde och dekoration på. Resten av fikat var jag lat och köpte men det känns helt okej när man är höggravid faktiskt. Lovar att lägga upp kort på resultatet av muffins och tårta imorgon :-) 

 

Nu ska jag kolla ishockey och ta det lugnt, godkväll! 

Jahopp.. Bebis har ju legat med huvudet nedåt ett par veckor och det har känts skönt och lite lugnande att han legat rätt så länge för det har känt som en trygghet i att han inte kommer vända sig då med tanke på att han verkar ha trivts med huuvdet ned. Men så igår kände jag knappt nå fosterrörelser alls, redan när jag vaknade tyckte jag det var konstigt för han brukar alltid vara så himla aktiv just på morgonen. Men jag tänkte att jag avvaktar och känner efter innan det är läge att oroa sig. Så dagen går och jag känner att han lever eftersom jag känner att han får hicka och dessutom så känner jag lite svagt att han rör på sig. Inga sparkar eller så, men att han sträcker på sig litegrann eller något. 

 

Tillslut tänker jag att jag måste ringa och fråga ifall det kan bero på att han kanske fixerat sig eller varför jag knappt känner honom. Jag förklarar även att jag har känt honom vid fåtal tillfällen under dagen men att jag ändå kände mig trygg i att ha känt honom. De tyckte ändå jag skulle komma in och kolla efter varför han varit så lugn hela dagen. 

 

Vi går dit och får göra en ctg-kurva och allt ser fint ut, det mysigaste ljudet och det finaste lilla tickandet börjar höras ♥ Efteråt vill de göra ultraljud för att se så allt är bra med bebis och det visar sig då att han bestämt sig för att vända sig om (!!) så rumpan är nedåt och huvudet ligger uppåt. Han har även fötterna vinklade inåt min rygg så därför känner jag inte honom mer än när han rör på ryggen litegrann.. Suck!

 

Så nu ska min barnmorska börja hålla lite mer koll på hur han ligger för än finns det plats för honom att vända sig tillbaka. Men gör han inte det så bokas jag in på vändningsförsök och lyckas inte det får det bli snitt. Helt plötsligt så väcks massa tankar, jag som ställt in mig på en vaginal förlossning och jag vill ju också åka in när jag gått med värkar ett tag och badat och ja - hela faderullan. Jag vill inte snittas ju. 

 

Så nu sitter jag här, snopen och hoppas på att bebis inte alls trivs upprätt och vänder sig tillbaka.. För det är himla tråkigt att knappt känna honom längre och det är himla tråkigt att hela tiden gå och tänka på att det kanske inte alls blir en vanlig förlossning..