Godkväll! 

Ligger i sängen med mina hjärtan bredvid mig och myser massor. Det är lördag och dessa dagar är till för att njutas av :-) dagen har bjudit på skogspromenad i skrylle, vi gick ca en halvmil och jag är så otroligt lycklig att min kropp för första gången på sååå länge klarat av att vara lite aktiv. Foglossningen har alltså i typ tre dagars tid varit mycket bättre och jag känner mig nästan lite bortskämd för att jag kan använda kroppen lite igen. Kände hur mycket det faktiskt påverkat mitt mående att ha så ont för idag i skogen sprätte det i hela kroppen och jag ville springa, hoppa, plocka kottar och vara som ett barn igen medan jag innan bara tyckt det mesta är kämpigt.. haha! 

Och denna tröttheten är verkligen slående. Det ser jag också fram emot, att få bli lite "vuxen" igen och orka vara vaken lite på kvällarna istället för att somna när jag nattar Theo. Jag har varit i zombiemode sedan jag plussade mer eller mindre så det känns nästan lite spännande att se hur jag mår efter förlossningen, hur ska en ogravid kropp kännas egentligen?🙈 

 

En liten status på bebis då - har sedan igår haft en annorlunda känsla i magen och kroppen, kan inte riktigt beskriva vad mer än att jag haft lite mer molvärk och sammandragningar kanske? Likaså idag, imorse hade jag sammandragningar så fort jag rörde mig men det försvann när vi kom ut i skogen. Nu i eftermiddag/kväll har det varit lugnt i magen men molvärken i livmodern är tillbaka. Något händer ju uppenbarligen men är säkert bara kroppen som förbereder sig, jag tror att hon tidigast är hos oss till nästa helg ❤

Mötet på spec Mvc i måndags gick bra, lilla loppan hade alldeles lagom med fostervatten och magsäcken var normal. Fortfarande välfylld men inga tecken på att något var fel, hon kanske bara dricker mycket den lilla tjejen. Hon beräknades väga ca 3500 nu och skulle hon födas i tid så uppskattades hennes vikt till 3800-3900 gram så hon väntas vara "en stor" tjej om man jämför med storebror som vägde 3620gram 7 dagar över tiden ❤. 

 

Just nu ligger jag och vrider mig i sängen för uppstötningarna är inte nådiga och den brinnande spykänslan infinner sig. Men jag tycker ändå det är lite spännande, om några timmar slår klockan över tipp ny dag och då kliver vi in i vecka 40. 6 dagar kvar tills lilla S är beräknad och jag hoppas så innerligt att det ska starta av sig självt, i närhet av BF. Och när bebis är ute så försvinner alla krämpor och symptom. Jag kommer kanske aldrig mer vara gravid igen, och det känns både skönt och lite läskigt. Har jag njutit tillräckligt av denna graviditet eller har jag mest lidit av kräkningar, foglossning, uppstötningar och diverse problem? Min kropp tillhör inte kategorin som är "gjord för att bära barn" men min kropp bakar de allra finaste åtminstone❤. 

 

Nu ska jag pussa min lilla älskling som sover sött bredvid mig och sen pussa min stora älskling och njuta av sista tiden som tre, snart är lillasyster här och sängen kommer bara bli trängre, hihi!