Ibland tar livet sina vändningar, både bra och dåliga. Just nu är vi inne i en sämre vända men hoppas att det snart vänder uppåt igen. Theo har börjat få som kramper/ryckningar, och läkarna vet inte varför. Vi har varit inlagda på sjukhus där man gjorde EEG och tog massor av blodprover men allting var tipp topp! Så just nu får av dessa av oförklarliga själ, men de spekulerades om att det kunde vara typ sura uppstötningar som är så grova att de utlöser som små kramper eller något "hyss" han hittat på. Men det senaste har jag väldigt svårt att tro då han själv blir lika chockad varje gång det sker, och ibland är det bara lite smått men ibland rullar han med ögonen/slänger med huvudet och när han till och med vaknar av dessa ryckningar har jag svårt att tro att han skulle ha något med detta att göra.

 

Min fina älskade prins, det finns ingenting i hela världen som betyder så mycket som du gör.. Det gör ont i mammahjärtat att inte kunna göra något, att bara få vagga och krama och pussa. En miljon tankar går genom huvudet när det blir så.. Har jag gjort något? Är han sjuk? När går det över? Kommer det gå över? Kan vi hjälpa honom på något sätt? Ja massa tankar.. Idag rann bägaren över och jag har varit superledsen, det är verkligen psykiskt nedbrytande att det håller på såhär till och från. Imorgon tar vi nya tag och hoppas på en bättre dag! ♥

 

 

Det närmar sig flytt med storsteg! Imorgon är det Onsdag vilket betyder att det endast är en vecka kvar tills vi har nycklarna i handen och ska flytta - hurrraaa! Det enda som snurrar i huvudet just nu är vad som behöver köpas, hur vi ska möblera, vilken färg som det ska målas i osv osv. Det ska bli så mysigt att få inreda ett rum till Theo, även om jag tror att han ändå mest kommer leka där vi är (köket, vardagsrummet typ). Men att han får ett ställe han i framtiden kan kalla sitt. Dit han kan gå om han vill vara ifred och där han kan samla sina saker. Ett rum vi kan leka i tillsammans och ett rum där vi kan ha möjlighet att vara kreativa och lära. 

 

Sen så funderar jag mycket kring hur vårt sovrum ska göras, ska vi behålla det röd/vita eller ska vi måla hela rummet vitt? Ska vi kanske måla någon mysig beige färg eller ska vi ha fondvägg? Det visar sig. 

 

Nu tänker jag krypa ned bredvid min älskade prins som redan sussar så sött, det sista jag gör innan jag somnar är att pussa hans lilla hand och det första jag gör när jag vaknar är att se hans lilla leende. Han strålar verkligen när han ser att man vaknat och tittar på honom. Min fina älskling, mamma älskar dig ♥

 

A walk down memory lane..

 

En sak som kan göra mig ledsen och besviken är okunskapen hos många föäldrar. Nu menar jag absolut inte att jag är någon expert och jag kommer garanterat göra min beskärda del med fel, men vissa saker har en sådan stor betydelse för barnets grundtrygghet och dessa bör man inte rucka på. En god anknytning, inte utsätta barnet för påfrestande stressmoment som exempelvis skrika sig till söms, och det här med uppmärksamhet. 

 

Många barn skriker efter uppmärksamhet och det är en ganska stor riskfaktor om barnet inte får den positiva uppmärksamheten denne behöver, för att falla in i dåliga vanor. Eller i allra värsta fall, kriminalitet och missbruk. Jag tror att vi för lättvindigt slänger med ord som "mitt barn måste ha någon bokstavskombination för hon/han är så himla jobbig". Många gånger tror jag att barnet bara törstar efter uppmärksamhet. Exempelvis: Lilla Pelle står och drar mamma i byxbenet och upprepar "mamma, mamma, mamma, mamma, MAAAAMMMA" tills mamma svarar irriterat och upprört att Pelle ska sluta vara så himla tjatig eller sluta gnälla/vara så hyperaktiv. Detta är ju ett sätt för barnet att direkt visa sin förälder att den behöver uppmärksamhet, och bör därför få det. Istället för att mamman i detta fall uppmärksammar Pelle på ett negativt sätt genom att tala om att han är tjatig borde hon berömma Pelle som faktiskt frågade innan han fick ta en kaka (eller vad han nu ville fråga om). 

 

Eller om Pelle varenda dag kommer sent till skolan, slasar in i klassrummet, stöter in i en bänk, råkar välta en kompis väska och är allmänt störande när lektionen redan börjat. Detta är ett uttryck för att Pelle behöver uppmärksamhet, men inte kan tala om det eller kanske inte ens är medveten om det. Så när Pelle gör så här så uppmärksammar fröken/kamrater honom i princip varje dag. En vanlig reaktion är att skälla på Pelle för att han är sen och stör när han kommer in. Det läraren istället bör göra är att ignorera Pelle när han är sen, hålla ett öga på honom och ta honom när han gör något positivt - ex lånar ut en Penna, räcker upp handen eller något annat bra. Det är i denna stund läraren ska säga BRA Pelle! Vad duktig du är som kunde svaret (Pelle har uppenbart behov av uppmärksamhet och BÖR få det också, men den ska vara positivt laddad!). Detta är alltså en skyddande faktor för att Pelle ska hamna i dåliga vanor, medan den dåliga uppmärksamheten är en riskfaktor. 

 

Det är så viktigt att vi är rädda om våra barn, och att vi gör allt i vår makt för att de ska ha det så bra som möjligt. Med en psykisk ohälsa som ökar och att man genom forskning hela tiden hittar tidigare mönster hos barn med avvikande beteende och kan "rädda" dessa från ett liv fullt med misär. Tänk på det nästa gång du skriker att Pelle borde städa sitt rum, uppmuntra istället Pelle när han väl HAR städat! ♥

Jag sitter här och snörvlar för mig själv.. Ja sen Theo kom, eller rättare sagt redan från det att han började växa inuti min mage, så har jag blivit sådär mega-töntigt blödig. Jag gråter vid minsta aning om att något kan vara sorligt eller väldigt kärleksfullt. Som det här med syskon, åh jag hoppas verkligen att vi får en till liten knodd en vacker dag så Theo får bli storebror. 

 

För den här kärleken för ens barn är verkligen sådär bam slam bom pang! Det slår dig hårt i ansiktet och plötsligt ligger du där, på bb, med det finaste lilla knytet du någonsin sett. Känslorna bara tar över, och det finns ingenting i världen som kan jämföras med vad jag känner för mitt barn. Jag kollar kort på honom månad för månad, och jag blir så fruktansvärt s.t.o.l.t! Min lilla kille som redan från början var väldigt sprallig. Idag är han lite drygt 6 månader och går redan när man håller handen, står själv om han får hålla i bordet/hylla/what ever i hans höjd. Han skrattar fortfarande så han kiknar när man fuldansar eller leker jaga. Man behöver bara säga "nu..kommer...jag...och...tar DIIIG!" så skrattar han så han blir alldeles svettig. Han älskar att hålla hand när han ska sova och det finns inget roligare än att bada. I badet kan han sitta i flera timmar om han själv får välja. Leka med tomma flaskor, plaska i vattnet, spralla med benen, dra i ploppen, och stå och hålla sig mot badkarskanten är favoriterna när vi badar. 

 

Han hatar att klä på sig, ogillar att ligga still och bli insmord, och får rysningar när han äter tomat. Han älskar majs och gurka, tycker det är lite jobbigt med tänderna som syns allt mer och därför också säker gör jätteont men gillar när man doppar bomull i kallt vatten/alvedon och låter han suga på för det är svalt och skönt. Han blir arg när man tar något som han vill ha, om man stäcker sig efter exempelvis min mobiltelefon och jag puttar den längre bort kommer det ett bestämt skrik som visar att han har humör. Men han är alldeles perfekt. På alla sätt och vis!

 

Jag skulle kunna skriva i flera timmar om min älskade bebis, som för varje dag visar mig nya sätt att uppskatta livet på. Tack Theo, för att just du kom in i vårt liv ♥

Nu är det kväll hemma hos familjen Johansson - Lilja och Theo sover gott, i sin säng! Han har samsovit med oss fram tills nu. Dels tror jag på tryggheten barnet får genom samsovning, men det har även varit smidigt när jag ammat att om han vaknar på natten bara "langa fram den" så att både han och jag somnar om lika fort. Men någon gång lär man väl börja sova i egen säng och jag känner att det börjar bli dags nu. Och det börjar väl snart bli dags att fösa ut den sista biten av amningen också.. Men det känns så svårt på något vis. På dagtid äter han bara flaska, sen har vi gjort så att han får amma sig till sömns och så har han fått amma på morgonen, typ om han vaknar vid 6-7 tiden så somnar vi om till iallafall 9. Men hur slutar man med den sista amningen? Det känns så jobbigt att veta att det faktiskt är en slags sorg för barnet att sluta med tutten och att man som förälder ofta får stå ut med ledset barn. 

 

Men jag har tänkt som så att jag ställer in termos med kokat vatten på nattdugsbordet och har laddat en flaska med pulver så det bara är att snabbt blanda i ordning om han vaknar på natten alternativt att det står en färdigblandad flaska i kylskåpet som man snabbt bara värmer på, på så sätt kanske han somnar med flaskan även om han vaknar på natten.. Sen får han ju eget rum nu när vi flyttar men tanken är att han ska fortsätta sova inne hos oss tills vi känner att både han och vi är redo för eget sovrum. Det är ju trots allt bara tvärs igenom hallen, men det antar jag att man känner när barnet är redo för flytt in till eget rum :-) 

 

 

 

 

Mys-söndagen är snart över men det spelar egentligen ingen större roll. Dagarna här hemma flyter på och blir som ett litet luddigt virrvarr men jag gillar det. Julledigt, pappaledigt, mammaledigt, skollov, distansplugg och ja - hela vår livskarusell är just nu som en enda ledighet. Jag sitter hemifrån och skriver skolarbeten, så det gills inte! Snart flyttar vi och det är nog det enda som snurrar i huvudet om dagarna. Vad ska man packa först? Hur ska vi inreda? Ska vi måla helt vitt i Theos rum eller en blå fondvägg? Ja, alla dessa funderingar men jag tror det mesta faller på plats när vi väl flyttat. 

 

 

 

Ikväll får vi besök av John & Sara samt Jenni & Markus! Det beställdes tacos så det har vi fixat hem, antar att det blir lite dricka, umgås, leka med Theo och bara prata strunt. En helt lagom lördag alltså! 

 

 

Det LYSER kärlek om denna bild. Jag älskar den, fångad i ögonblicket. Jag sitter och fotograferar Theo medan Madde donar i köket, hon går fram och busar lite med honom och pussar på honom. Det syns hur han njuter, mitt lilla troll ♥

Jag älskar er så mycket att hjärtat bubblar över!