En sak som kan göra mig ledsen och besviken är okunskapen hos många föäldrar. Nu menar jag absolut inte att jag är någon expert och jag kommer garanterat göra min beskärda del med fel, men vissa saker har en sådan stor betydelse för barnets grundtrygghet och dessa bör man inte rucka på. En god anknytning, inte utsätta barnet för påfrestande stressmoment som exempelvis skrika sig till söms, och det här med uppmärksamhet. 

 

Många barn skriker efter uppmärksamhet och det är en ganska stor riskfaktor om barnet inte får den positiva uppmärksamheten denne behöver, för att falla in i dåliga vanor. Eller i allra värsta fall, kriminalitet och missbruk. Jag tror att vi för lättvindigt slänger med ord som "mitt barn måste ha någon bokstavskombination för hon/han är så himla jobbig". Många gånger tror jag att barnet bara törstar efter uppmärksamhet. Exempelvis: Lilla Pelle står och drar mamma i byxbenet och upprepar "mamma, mamma, mamma, mamma, MAAAAMMMA" tills mamma svarar irriterat och upprört att Pelle ska sluta vara så himla tjatig eller sluta gnälla/vara så hyperaktiv. Detta är ju ett sätt för barnet att direkt visa sin förälder att den behöver uppmärksamhet, och bör därför få det. Istället för att mamman i detta fall uppmärksammar Pelle på ett negativt sätt genom att tala om att han är tjatig borde hon berömma Pelle som faktiskt frågade innan han fick ta en kaka (eller vad han nu ville fråga om). 

 

Eller om Pelle varenda dag kommer sent till skolan, slasar in i klassrummet, stöter in i en bänk, råkar välta en kompis väska och är allmänt störande när lektionen redan börjat. Detta är ett uttryck för att Pelle behöver uppmärksamhet, men inte kan tala om det eller kanske inte ens är medveten om det. Så när Pelle gör så här så uppmärksammar fröken/kamrater honom i princip varje dag. En vanlig reaktion är att skälla på Pelle för att han är sen och stör när han kommer in. Det läraren istället bör göra är att ignorera Pelle när han är sen, hålla ett öga på honom och ta honom när han gör något positivt - ex lånar ut en Penna, räcker upp handen eller något annat bra. Det är i denna stund läraren ska säga BRA Pelle! Vad duktig du är som kunde svaret (Pelle har uppenbart behov av uppmärksamhet och BÖR få det också, men den ska vara positivt laddad!). Detta är alltså en skyddande faktor för att Pelle ska hamna i dåliga vanor, medan den dåliga uppmärksamheten är en riskfaktor. 

 

Det är så viktigt att vi är rädda om våra barn, och att vi gör allt i vår makt för att de ska ha det så bra som möjligt. Med en psykisk ohälsa som ökar och att man genom forskning hela tiden hittar tidigare mönster hos barn med avvikande beteende och kan "rädda" dessa från ett liv fullt med misär. Tänk på det nästa gång du skriker att Pelle borde städa sitt rum, uppmuntra istället Pelle när han väl HAR städat! ♥