Ny telefon var det ja.
Jag tänker ofta på det här med kärlek till materiella ting, och allt om oftast så vet jag ju att den kärleken inte är sådär på riktigt, eller äkta. Men så kommer de där stunderna, då man hittar den där saken som man inte kan släppa från tankarna och går och undrar om den finns kvar eller om den sålt slut. Och så grubblar man. Och när man då ser saken på sin plats i affären så nästan lyser det om den. Som om allt annat försvinner och en skinande väg lyser fram till just det. Då kan man ju inte låta bli att köpa den, sådana gånger säger jag högt att man minsann kan känna kärlek till materilla saker. Och så sover jag med saken. Luktar på den. Önskar att aldrig det där fantasiljuset ska försvinna från den. Försök att förklara det här för en man va! Ha! (Skämtosido, men i just detta fallet så förstår min sambo inte alls den där lyckan som uppstår när man håller i kassen där ens alldeles nya sak ligger och bränner..)
Och detta här hände mig igår. Eller ah, det är en sanning med modifikation. För under en lång tid har jag svurit och burit mig illa åt mot min lilla telefon. Jag har ju alltid haft hederligt kontantkort som jag laddat på med 75 kr ca två gånger i månaden. Och det är så jävla frustrerande att när man ska ringa ett viktigt samtal, ha för lite pengar på telefonen. Så måste man in på comviqs hemsida och leta rätt på tankafunktionen, sedan fram med kortet och greja. Så.jävla.frustrerande.
Och så i förrigår. Jag skulle ringa till skatteverket tror jag det va? Jag hamnar som alltid i kö, "du har köplats nummer 68, förväntat kötid är 30 minuter" typ. Sitter med den där jävla telefonen när rösten igen säger "du har köplats nummer 2", och så PIIIP PIIIIP *klick*. Pengarna tog slut. Tror ni jag ville slänga min lilla rosa telefon ut genom fönstret? Jag samlade mig och skickade ett förtvivlat sms till Daniel om att antingen skaffar jag ett abonnemang eller så skaffar vi en hemtelefon och det är på momangen, med ett mms tillföljd där jag fint höll en vattenkanna över hans kära dator med texten "abonnemang or he dies". Okej riktigt så illa var det inte, men nästan iaf.
Det resulterade i att jag nu sitter här med min kärlek. Den lyser sådär fint, och jag klappar den och säger att jag aldrig tänker låta någon göra den något illa. Min lilla pärla. En samsung galaxy s3. Du och jag mot världen min kära telefon, och aldrig ska du svika mig med att inte ha några pengar kvar.
Ett minne blott!
Simma och tuttproblem
Då var det måndag igen! Och Jesper är med oss hem, så får se vad vi hittar på för kul nu i veckan. Imorgon ska vi åka och bada hade jag tänkt, det är rätt skönt det där eftersom jag brukar dra iväg och simma på förmiddagarna. Då kan vi kombinera simmande med skoj, så Jesper inte tycker att det är allt för tråkigt här!
På tal om simmning. Förr var det ju så att man drog in magen så att man knappt kunde prata, hela tiden var medveten om hur man gick, tankarna var hela tiden "syns de nå celluliter nu?" "guppar fläsket på benen om jag springer?" "tänk om jag bara var liiite smalare, då hade jag varit nöjd" men faktum är att INGEN (nåja, i princip) glor på än. För alla är precis lika självupptagna och medvetna som du. Det är rätt så befriande att bara skita i vilket, och guppar fläsket så får det göra det, jag menar jag kan trots allt inte förhindra tyndlagen eller förändra min kropp på något sätt just i det tillfället, så varför inte ta vara på tiden och njuta? Mitt enda bekymmer just nu är att bikiniöverdelen är för liten och när jag simmar liksom "hoppar" dom ur efter ett tag, if you know what i mean. Och jag simmar på förmiddagen, då alla tävlingssimmare simmar med sådana superduper simglasögon och jag har väl snart visat mina hängisar för hela Malmös tävlingssimmare. Nog för att de säkerligen sett ett par bröst förut, men riktigt så långt har jag inte kommit, kolla på magfläsket om du vill, men mina boobies vill jag välja vem som ska se.
Tråkigt bara när man har större storlekar, för då blir det tantbikinis och utbudet är minimalt. Så jävla konstigt med stora bröst är det ju inte, så jag fattar inte varför det ska vara så svårt att hitta bikiniöverdelar heller. Jag behöver en bikini med bra axelband och bra höjd mellan brösten. Alltså det ska vara bra stöd, inget jävla snöre över bröstvårtan bara. Tips tas tacksamt emot!
Nej, nu kryper jag ned i soffan och klurar lite på mitt bikiniproblem ett tag till! Mysigt med lillebror här, så ska passa på att njuta av hans sällskap.
Midsommar
Firade midsommar hemma hos mamma och Peter, hade det riktigt mysigt och kul! Åt god mat, drack lite, spelade crocket (såklart så vann jag båda gångerna), spelade yatzy och kort (vann där också! Hoho) och hade det allmänt trevligt. Avslutade kvällen genom att grilla och sedan kröp vi ned i soffan när klockan började närma sig halv två. Mamma och peter har sämst internet, så bilder kommer sen när vi är hemma i Malmö igen!
Cheeseburgaren som gud sände ner, typ?
Då sitter man här igen, bakis och trött. Först kom Johanna hit, vi satt och drack lite och snacka skit. När klockan tickade iväg begav vi oss till Möllan, där vi drack lite mer och snackade lite mer skit. Det som är så kul med Johanna är att med henne kan jag skratta sådär från magen, samtidigt som jag kan vara riktigt seriös och tråkig. Iallafall, efter att vi konstaterat att vi är smartare än alla, och att folk är idioter så tog vi bussen till donken. Varför är det så jävla gott med cheeseburgare när man är full?! Både jag och Johanna blir som två djur som typ måste slåss för sin föda. Vi kollar bara på varandra, jag konstaterar att det rinner lite dreggel från Johannas mungipa och förstår att hon tänker på samma som jag.
Så går vi med raska steg mot bussen, Inget kan stoppa oss!! Och sen när vi är framme? Då äter vi under total tystnad. Jag kan höra små mmm:anden och ooo:anden från Johanna och märker att jag förmodligen låter likadant. Efteråt skrattar vi glatt och konstaterar att den där jävla cheeseburgaren är tamefan bra för själen alltså! Åtminstone intalar vi oss det när vi dragit i oss skiten och klappat oss nöjt över magen.
Mobbning
Sitter och läser lite om mobbning och jag känner verkligen hur arg och fruktansvärt oresonabel jag blir. Läser om Måns (som tog sitt liv efter många års mobbning) och ba känner hatet växa inom mig. Jag blir så ledsen över hur ONDA barn kan vara, utan att ens reflektera över det. Många av dessa känslorna beror på att jag själv har en lillebror som varit "enkel att hacka på". Min älskade lillebror som är så glad, generös, snäll, omtänksam och världsbäst var så snäll att han inte ens gjorde något när en pojke i samma ålder slog, retades och inte lät honom vara med. Och det är där mina känslor kommer in.
Det mest rationella hade ju varit att prata med pojken och hans föräldrar och yada yada. Men mina känslor är något större. Något mycket svartare. Jag som vuxen känner att jag hade kunnat gå dit. Slå den här pojken i ansiktet. Slå honom över bröstet precis på samma sätt han slog min lillebror. Jag kände för att putta ned honom på marken och skrika åt honom och fråga hur det känns att vara i underläge, om det är så jävla kul för att sedan avsluta med att spotta på honom. Det är dessa känslorna mobbning framkallar hos mig. Självklart gjorde jag inget av detta, (haha vilken syn va?) men frågan är om jag inte hade gjort det om det hade skett nu. Jag säger inte att det är rätt, för det förstår ju vilken praktidiot som helst. Men den dagen jag får barn, och mitt barn kommer hem och är ledsen eller den dagen skolan informerar om något, den dagen är jag inte så säker på att jag tänker hålla tillbaka dessa svarta känslor. Jag kommer ALDRIG acceptera mobbning varken bland vuxna, barn eller någonstans i min närhet.
Okej nu fick jag dåligt samvete igen.. Jag tänker kanske inte slå ett annat barn. Hehe. Men om alla ser till att vara snälla och sköta sig så slipper jag? capish?
Världen är liten!
När jag skulle ned på hemmakväll (precis nedanför oss) så står där en man och säljer jordgubbar och lite allt möjligt. Han frågade om jag skulle ha med mig en låda upp, men jag tackade snällt nej. Då berättade han att han kommer ha både jordgubbar och sill och allt möjligt till midsommar, och jag berättade att jag skulle hem över midsommar. Han frågade vart hem var, och jag berättade att jag skulle till familjen i Västerås (då inte många vet vart Sala ligger, haha) och det visade sig att han också kom från Västerås! Samma sida av stan till och med, världen är bra liten iband. Tänkte fråga efter hans namn (då han såg ut att vara i pappas ålder, och såg även ut som pappa. Hade inte blivit förvånad om de hade lekt gangsters ihop som små) men struntade i det. Myket trevlig man så jag kommer säkerligen köpa en och annan låda jordgubbar och hallon av honom! :)
Får se vad jag hittar på för något att äta idag. Har så jävla dålig fantasi när det gäller mat just nu, öppnar frysen och ba Jaha? "vi har ingen mat hemma" typ, fast det finns massor. Haha! Men Daniel jobbar över som sjutton just nu, varje dag (!), och eftersom jag är hemma så känns det mest snällt just nu att jag tar hand om maten. Han gjorde det för mig när jag jobbade sent, och kan jag underlätta för min prins är det klart att jag gör det!
Och jag vill köra biiiil! Varje dag hela dagen! Nu funkar det ju tyvärr inte riktigt så, men måste köra mer än vad vi gör nu för att det ska hända något. Vill hinna bli tillräckligt säker på min körning innan jag börjar på körskola, så att jag mer kan "finslipa" min körning där, dvs mer regler och körstil. Just nu vill jag bara känna mig trygg och veta vart jag har bilen och hur den fungerar. Men när Daniels mamma har semester ska hon och jag köra ensamma så jag bara kan nöta nöta nöta så allt sitter. Just nu turas ju och & D om, och det kan ju bli lite tråkigt att sitta med i baksätet när man bara kör runt och runt. Haha! På tal om körning, sist vi körde (vi kör i ett industriområde) så var det tre (!!) andra som övningskörde där också. Man ba jaha fler har tydligen hittat vårt ställe. Men iaf, två av dem körde därifrån och så var det en annan och vi som körde. När jag då kommer fram till en typ korsningsliknande grej, så får jag motorstopp!! Och får inte igång bilen igen. Den andra tjejen i den andra bilen står snällt och väntar eftersom jag har förtur, och det känns som att det tar en evighet för mig att få igång bilen igen. Haha stressmoment nummer ett. Men det var första "riktiga" tabben jag gjort, och det känns ändå rätt bra att det hände, då vet jag att jag har lite att öva på då jag fick typ panik då jag hade publik. Haha!
Får se vad jag hittar på för något att äta idag. Har så jävla dålig fantasi när det gäller mat just nu, öppnar frysen och ba Jaha? "vi har ingen mat hemma" typ, fast det finns massor. Haha! Men Daniel jobbar över som sjutton just nu, varje dag (!), och eftersom jag är hemma så känns det mest snällt just nu att jag tar hand om maten. Han gjorde det för mig när jag jobbade sent, och kan jag underlätta för min prins är det klart att jag gör det!
Och jag vill köra biiiil! Varje dag hela dagen! Nu funkar det ju tyvärr inte riktigt så, men måste köra mer än vad vi gör nu för att det ska hända något. Vill hinna bli tillräckligt säker på min körning innan jag börjar på körskola, så att jag mer kan "finslipa" min körning där, dvs mer regler och körstil. Just nu vill jag bara känna mig trygg och veta vart jag har bilen och hur den fungerar. Men när Daniels mamma har semester ska hon och jag köra ensamma så jag bara kan nöta nöta nöta så allt sitter. Just nu turas ju och & D om, och det kan ju bli lite tråkigt att sitta med i baksätet när man bara kör runt och runt. Haha! På tal om körning, sist vi körde (vi kör i ett industriområde) så var det tre (!!) andra som övningskörde där också. Man ba jaha fler har tydligen hittat vårt ställe. Men iaf, två av dem körde därifrån och så var det en annan och vi som körde. När jag då kommer fram till en typ korsningsliknande grej, så får jag motorstopp!! Och får inte igång bilen igen. Den andra tjejen i den andra bilen står snällt och väntar eftersom jag har förtur, och det känns som att det tar en evighet för mig att få igång bilen igen. Haha stressmoment nummer ett. Men det var första "riktiga" tabben jag gjort, och det känns ändå rätt bra att det hände, då vet jag att jag har lite att öva på då jag fick typ panik då jag hade publik. Haha!
Handelscollege?
Phew! Är helt slut just nu. Idag har jag hunnit med att gå på mässa, göra lunch, dammsuga, skura alla golv, göra i ordning badrummet (handlat hem ny badrumsmatta och hyllor), gått med soporna och snart tänkte jag börja med maten så den är färdig när älskling kommer hem. Korvstroganoff står på menyn idag (Hemmafrun nummer 1!).
Mässan jag var på var iaf genom "jobbgarantin för unga", så kunde man välja bland lite olika "utbildningar" eller sysselsättningar. Eller ah, det var mest folkhögskolor där, vilket innebär repetera grundämnena man hade i gymnasiet. Eftersom jag var rätt duktig i skolan så kände jag att det inte riktigt var något för mig att sitta och repetera Svenska och Engelska liksom. Men jag beslutade mig för att ta Handelscollege som nummer 1 av tre val, så får se om jag "kommer in" (alltså det känns lite som låtsasutbildningar? därför jag sätter kaninöron överallt.. sorry! haha). Men min stora stora önskan är ju om jag kommer in på högskolan,och får läsa psykiatrisk omvårdnad eller socionom. Man får ju inga antagningsbesked fören 12e Juli, så det är bara att vänta och se och skulle jag inte komma in hade det ju varit super om jag fick gå handelscollege och sedan kanske få arbeta i butik, tills nästa studietillfälle ges! :)
Och annars då? Fick tillbaka finfina skattepengar, det kom lägligt vill ja lova då min dator havererade så det var bara att traska ned på expert och köpa en ny. Det vart en Asus, grymt bra (och fin! viktigt!) så känner mig nöjd. Kan till och med spela Diablo III på den så den är mer än duglig för mig!
Sparandet går frammåt, jag och Daniel sparar ju för framtiden. Ja menar det är rätt skönt att faktiskt ha handpenningen när man vill köpa lägenhet/hus, och skönt att kunna köpa alla saker man behöver när man ska ha barn och liknande. Och det känns tryggt att sparandet hela tiden går frammåt, snart når vi hundrastrecket och det känns så jävla grymt gjort av oss! Då siktar vi på miljonen istället! (eller hur var det nu med att sikta högt? haha..)
Mässan jag var på var iaf genom "jobbgarantin för unga", så kunde man välja bland lite olika "utbildningar" eller sysselsättningar. Eller ah, det var mest folkhögskolor där, vilket innebär repetera grundämnena man hade i gymnasiet. Eftersom jag var rätt duktig i skolan så kände jag att det inte riktigt var något för mig att sitta och repetera Svenska och Engelska liksom. Men jag beslutade mig för att ta Handelscollege som nummer 1 av tre val, så får se om jag "kommer in" (alltså det känns lite som låtsasutbildningar? därför jag sätter kaninöron överallt.. sorry! haha). Men min stora stora önskan är ju om jag kommer in på högskolan,och får läsa psykiatrisk omvårdnad eller socionom. Man får ju inga antagningsbesked fören 12e Juli, så det är bara att vänta och se och skulle jag inte komma in hade det ju varit super om jag fick gå handelscollege och sedan kanske få arbeta i butik, tills nästa studietillfälle ges! :)
Och annars då? Fick tillbaka finfina skattepengar, det kom lägligt vill ja lova då min dator havererade så det var bara att traska ned på expert och köpa en ny. Det vart en Asus, grymt bra (och fin! viktigt!) så känner mig nöjd. Kan till och med spela Diablo III på den så den är mer än duglig för mig!
Sparandet går frammåt, jag och Daniel sparar ju för framtiden. Ja menar det är rätt skönt att faktiskt ha handpenningen när man vill köpa lägenhet/hus, och skönt att kunna köpa alla saker man behöver när man ska ha barn och liknande. Och det känns tryggt att sparandet hela tiden går frammåt, snart når vi hundrastrecket och det känns så jävla grymt gjort av oss! Då siktar vi på miljonen istället! (eller hur var det nu med att sikta högt? haha..)
Tydligen ska det vara en rubrik här.
Saknar min lilla plutt. Hennes bubblande skratt, hennes pustande och stånkande när hon springer fram i sin lilla stol. Saknar att se hennes stora leende som hon så fint ger det första hon gör när hon vaknar. Saknar hur hon smackar när hon äter och saknar blicken i hennes ögon när hon fått syn på majskrokar. Saknar så mycket att det värker i hjärtat. Finaste tjejen. Älskar dig något enormt, för alltid.
