Var mysigt att komma hem och krama om mamma och Peter. Hjälpte till och målade ett par timmar, var rogivande och mysigt. Och det var lika kul att komma iväg på kryssning med min kusin. Fly verkligheten lite och bara äta gott, dricka gott och skratta åt fåniga saker. Precis som det ska vara alltså.

 

Nu ska jag och Daniel kolla på true blood och sedan blir det bums i säng. Kommer somna fort ikväll, är sjukt trött.. 

 

Ibland känns allting rätt så bra faktiskt. Saknade min kusin idag, så ringde henne för att höra hur allt var och sådär. När jag pratade med henne kände jag hur pass mycket jag saknade henne, och när hon då frågade "Lina, ska vi inte åka på en kryssning tillsammans? Dock lär det väl inte finnas tid fören till hösten..." Varpå jag sa "Men! Du är ju ledig i helgen, vi åker på lördag?!" Sagt och gjort, ett par timmar senare hade vi bokat och nu sitter jag här, fylld av längtan. Härligt spontant sådär, och det är med få personer jag skrattar så som jag gör med min kusin. Så på Fredag åker jag hem till mamma, och på lördag förmiddag hämtar min kusin mig och sedan tar vi bussen tillsammans till sthlm där färjan avgår.

 

Imorgon ska jag till "skolan", sedan ska jag uträtta lite ärenden. När älskling kommer hem så åker vi och storhandlar, ekar rätt tomt i frysen nu då vi behövde storhanda redan förra veckan. Men vi bestämde att äta ur det vi har hemma och sedan storhandla när lönen kommer istället och spara pengarna från denna lönen. Mycket duktigt gjort, men nu går det inte att klämma ut fler maträtter =) Sedan vet jag inte om jag skulle träffa Johanna för utgång eller hur det nu var, men det visar sig. Hade varit kul iallafall! 

 

På torsdag ska vi grilla med John & Sara och Jenni & Marcus. Ska också bli fantastiskt roligt då vi verkligen trivs bland dessa människorna. 

 

Hela veckan är alltså fullspäckad och jag ser fram emot varenda liten grej denna veckan. 

 

Nu - dags att sova! Natti natti. 

 

 

Då var det Söndag igen, har gjort en hel del i dagarna måste jag säga. Fast ändå känns det som man mest slappat, konstigt nog. 

 

I Tisdags åkte jag, Daniel, Sara, John och lille Douglas iväg till Kiviks marknad. Jag och Sara var nog mest inställda på att hitta langos och/eller belgiska våfflor, utan framgång dock. Men vi gick inte hela marknaden, utan vi var mest där och kika en stund, köpte lite remmar och sedan styrde vi bilen neråt Malmö igen. Stannade och handlade på systemet och coop, för att sedan avnjuta både tacos och alkoholhaltiga drycker. Väldigt mysig dag!

 

I torsdags så åkte samma gäng iväg till Forsakar och skulle se vattenfallen. Det spöregnade när vi kom fram, men tillslut trotsade vi regnet och bestämde oss för att bege oss in i skogen ändå. Det var lättare sagt än gjort med barnvag och backar och lera och hela faderullan. Men vi fick oss ett par goda skratt iallafall, vilket var poängen med utflykten. Och vattenfallet var så otroligt mysigt! Den dagen avslutades med en tur på Burger King och sedan åkte jag och Daniel för att övningsköra.

 

I går (Lördag) var vi hos Daniels mamma och åt middag sedan var jag, Daniel, Anette och Kristoffer iväg och övningskörde. Vi tränade på att backa runt hörna och så åkte vi mest runt överallt och ingenstans. Daniel var så pass modig att han både körde motorväg och inne i stan. Riiiktigt där är jag inte än, då jag inte riktigt vågar gasa på upp till 110 än, men i 80-90 kan jag köra och fortfarande känna mig lika trygg. Så snart blir det väl motorvägsövning för mig också :) Känns så himla konstigt att faktiskt kunna köra bil, och att det börjar bli dags att skriva in sig på bilskola och börja boka tider för riskettan och halkan.. Tänk om man kunde lyckas ta det där körkortet ändå? Mitt mål är på denna sidan av året, det vill säga innan nyårsafton ska jag ha körkortet. Det känns ganska rimligt på något sätt. 

 

Nu babblar jag mest. Jag är verkligen inte duktig på det här med "vanliga blogginlägg", undra om någon orkat läsa hela vägen? Klapp på axeln isåfall! Haha. 

 

 

 

Många tankar som kommer på besök såhär på kvällkvisten. Vet inte hur jag ska formulera mig eller hur jag ska få mina känslor till ord. Kan ju börja med att säga att det är tungt. Det är det närmsta ordet jag hittar ju nu. Känslorna som spinner i kroppen när en närstående blir allvarligt sjuk, alla dessa frågor och funderindar. Och väntan. Väntan på besked, på svar. Är det cancer? Är det "bara" en godartad tumör? Det känns tungt. Och jag blundar för det, lite att jag tar hellre en hård jävla smäll när den väl kommer än att gå och må smådåligt under en tid för att vara förberedd. För kan man verkligen någonsin förbereda sig? Jag tror inte det. Men klart det kommer gå bra. Det finns inget annat.  

 

Kan ju säga att jag verkligen hade behövt ditt stöd just nu. Jag hade behövt ditt stöd redan för ett tag sedan, när jag ensam fick vara med om något du varit med om ett par gånger redan. Du förstår stäkert vad jag menar då. Stolthet är viktigare än kärlek för vissa. Sviken.

 

___________________________________________________________________________________________

 

På tal om något helt annat! För ett tag sedan så var Sara och John på besök här, och självklart hade de med sig lilla Douglas. Ååh, han är verkligen en gosebebis. En så glad, så lugn och så harmonisk bebis. Jag fick gosa, busa, och skratta med deras fina lilla kille som inte hade några klagomål alls under kvällen. Sedan somnade han skönt på vår säng i sin gulliga lilla smurfpyjamas. Jag och Sara låg och pratade om allt mellan himmel och jord och det var en mycket trevlig kväll måste jag säga.

 

Okej, klockan är riktigt mycket men jag måste bara få skriva detta innan jag somnar. Ligger och tittar på trean där de just nu visar reprisen av "sex education" och detta avsnittet handlar om kvinnokroppen och porr. Det som fick mig att brista ut i skratt här inne i sovrummet var när programledaren Anna Richardson har samlat en grupp föräldrar för att visa hur enkelt och lättillgängligt porr är, hur man enklast undviker att ens tonårsbarn kollar på porr och vad som finns inom porren idag. En mamma vart så upprörd att hon började gråta för det var så förnedrande. Och jag vet inte om detta är hemskt men jag skrattade högt och länge och kunde inte undvika att undra ifall hon levt under en sten?

 

I dagens läge när internet används dagligen och allting går att komma åt så tror jag inget förbud i världen kan hindra dagens tonåringar från att kolla på porr. Jag tror alltså inte på förbud. För vad säger ett förbud egentligen? Att det är spännande, nyfikenheten kommer fram och att man bara mååååste titta. Herregud när mamma sa att jag inte fick röka så var det första jag gjorde att stå bakom husknuten och rökte cigg som aldrig förr, när mamma sa att jag inte fick dricka alkohol så var det första jag gjorde att bli kalasfull för mamma hade inte sagt så om det inte var något som även kunde vara väldigt spännande. Ungdomar är rebeller, deal with it och välj dina strider. Förbud skapar nyfikenhet medan information skapar kunskap.

 

Jag tror istället på att ha en öppen kommunikation med sitt/sina barn och låta dem skaffa sig sina egna erfarenheter. Att berätta att det är skillnad på porr och verklighet, att dessa tjejer får betalt för att spela. Allting handlar om skådespel, och att kärlek inte existerar inom porren. Oftast njuter dessa personer inte ens. Jag tror alltså på att istället för att förbjuda - informera. För i helvete sex och porr är skoj! Låt ungdomarna testa sig fram för att tillslut finna sina egna vägar. Istället för att förbjuda, informera om vikten av att skydda sig och att allt sex handlar om respekt. Vill båda? Ja men tuta och kör!

 

För ärligt nu, hur många blir faktiskt "porrskadade" och helt glömmer bort att respekta sin partner? Förmodligen lika många som kollat på action och helt plötsligt fått för sig att gå och slå ner grannen.

/Tjej som tycker porr är kul om man bara lyckats hitta vad som fäller än själv i smaken.