Vardagen
Ja vardagen som nybliven förälder är helt fantastisk! Dagarna flyger förbi och helt plötsligt är det kväll igen och både jag och Daniel kliar oss i hvudet och frågar oss vart dagen försvann. Theo äter som han ska, när vi var på återkontroll igår så hade älsklingen gått upp till 3540 gram igen (han hade gått ned till 3410 dagen vi åkte hem) så det kändes skönt att veta att han får i sig mjölk. Jag hade misstänkt att det går bra med tanke på mjölkmustachen han lämnar efter sig och om han råkar somna och tappa greppet om tutten så rinner det mjölk i gliporna på honom, hihi ♥ Han är så duktig mitt lilla hjärta, från första stund tog han bröstet och jag är så lycklig att det funkat felfritt från första början. Jag såg och hörde vilken ångest det var för en del mammor på BB för att amningen inte fungerade och deras små bara skrek. Och det gör verkligen ont i hjärtat när de små liven skriker. Jag har knappt hört Theo skrika för han är alltid så nöjd, och så fort han blir ledsen och gråter så funkar det alltid att ge bröstet så han får tröst och närhet. Hoppas bara det fortsätter såhär nu så han blir lika stor och stark som sin pappa ;-)
Med mig då? Det var 5 dagar sedan han kom och jag har tappat 11 kg redan. Nu har jag 13 kg kvar tills jag är tillbaka i samma vikt som jag var när jag blev gravid, men det verkar gå bra och jag låter det ta den tiden som det tar. Är väldans chockad över hur snabbt det gick att bli av med svullnaden dock! Börjar känna igen mitt ansikte igen och det känns mest skönt!
Förlossningsberättelse
När Theo Hugo Lilja kom till världen..
Söndagen den 23/6, BF+5
Vaknar på morgonen och har inga känningar på att något börjat hända. Men något känns ändå inte riktigt okej, min annars väldigt livliga bebis är lugn i magen och rör sig inte speciellt mycket. Jag försöker slå bort tankarna och hittar på lite saker här hemma för att fördriva tid och bestämmer mig för att tillslut ta ett bad, och då får jag tillslut en liten rörelse från bebis i magen, men jag tycker den var väldigt liten och sedan får jag inga mer svar när jag buffar. Vi ska hem till Anette och grilla på eftermiddagen men jag börjar bli lite mer orolig och tänker att det är bättre att vara för nojig än inget alls så jag ringer till förlossningen varpå de ber oss komma dit. Det visar sig att bebis hjärtljud är fint och jag får då skäll av en barnmorska som säger ”Nästa gång behöver du ju faktiskt inte bli så orolig och komma hit, men det får ju komma en doktor och kolla med ultraljud ändå”. Jag blir skitarg eftersom det är väl klart att man blir orolig när bebis beter sig konstigt, och de sa ju i telefonen att jag skulle komma in. Läkaren kommer i alla fall och det visar sig att bebis inte alls har det vidare bra för jag hade alldeles för lite fostervatten i magen och han säger bara ”vi får sätta igång dig, nu på en gång”. Jag blir chockad men glad, snart ska vi få träffa min bebis och den snorkiga barnmorskan hade fel, min magkänsla hade rätt och bebis hade varit lugnare än vanligt!
Jag får ett rum och klockan 18.30 sätts ett litet ”plåster” på min livmoder som ska sätta igång det hela. Det dröjer inte länge innan den har effekt, klockan 22.00 ganska exakt börjar jag få värkar som gör ont och jag börjar även blöda ganska mycket. Jag fick värkar som höll i sig i ca 30 sekunder och kom med 2-5 minuters mellanrum och gick med dessa hela natten. Det gjorde riktigt ont men jag kunde andas mig igenom dem och duschen var min bästa vän. Under natten tror jag att jag satt i duschen vid fyra tillfällen, på ca en timme åt gången med skållhett vatten. Jag spenderade alltså största delen av natten här inne. På morgonen var jag öppen 2,5-3 cm och natten hade alltså tagit oss ett litet steg fram. Jag var glad och vid gott mod för att det skedde saker, även om jag började bli orolig då jag redan här haft ont väldans många timmar och inte var öppen mer än så och insåg att detta kommer bara bli värre.
Måndagen den 24/6, BF+6
Här börjar jag få ordentligt ont och tycker att det börjar bli olidligt. Jag ber om någon slags smärtlindring och barnmorskan (som är en Danska, och fy vad jag tyckte om henne, helt underbar!) föreslår petidin vilket jag tackar ja till. Det hjälper till litegrann i avslappningen men någon större effekt tycker jag inte att den har. Jag har fortfarande satans ont och är så trött att jag skulle offra en fot för att få sova lite. Men jag och älskling promenerar runt på förlossningsavdelningen, jag går lutandes mot en gåstol och får stanna och andas mig igenom värkarna som under dagen blivit mer intensiva. De håller i sig i ca en minut och kommer 1-3 minuter emellan varandra.
Jag kommer in på rummet och någonstans här är mitt minne väldigt opålitligt då jag fick sådana smärtor att jag inte var riktigt närvarande. Klockan hade hunnit bli eftermiddag någon gång och jag hade här börjat gråta och kunde inte längre andas igenom värkarna. Jag skrek rätt ut varje gång jag fick en värk och började klättra på Daniel, jag kunde alltså inte ligga still i sängen. Efter ett tag började de hemskaste jag varit med om i hela mitt liv… jag fick värkstormar. Det hade hunnit bli fullt på förlossningen och många kvinnor i krystningsskede så barnmorskorna hade inte tid när man ringde på klockan. Jag fick värkar som aldrig slutade och Daniel mätte en av de längre värkarna till hela nio minuter. Jag skriker alltså rätt ut för det känns som att någon håller på att ha ihjäl mig och jag lyckas få fram emellan skriken att jag måste få bedövning. Daniel har i ren panik tryckt på klockan flertalet gånger men ingen har tid att komma, barnmorskan kommer tillslut och säger att hon ska hämta lustgas. Efter en kvart lessnar Daniel återigen och ringer och frågar vart fan den där jävla lustgasen blev av och de kan tillslut komma och sätta igång den. Det finns dock ingen tid för nå vidare instruktioner men jag andas på i masken och tycker det känns något lättare att skrika i masken istället för rätt ut.
Någonstans här emellan rusar barnmorskan in i mitt rum igen med släptåg av läkare och undersökterska för tydligen så har bebisens hjärtljud gått ned och han mår inte så jättebra där inne. De agerar väldigt snabbt och jag hinner inte förstå vad som sker, jag inser bara att jag plötsligt har folk mellan benen och att de gör något. De visar sig att de tagit hinnorna och satt elektrod på bebisens huvud för att kunna hålla lite mer koll. De beordrar mig att vända mig på sidan och bebis hjärtljud går upp igen.
Jag tar mig igenom värkarna med hjälp av lustgasen i ca en timme sedan och skriker jag efter epidural. Jag ber om en undersökning och säger att de måste hjälpa mig! Det visar sig att jag är öppen 5 cm och de håller med om att jag måste få en epidural. Den läggs och jag kommer till himmelriket. De säger åt mig att jag ska sova för detta kommer ta lång tid, det har tagit mig från söndag kl 18.30 till måndag kväll att öppna mig 5 cm och att det nu kan ta ännu längre tid på grund av epiduralen. Men det gjorde mig inget alls, jag var bara lycklig över att äntligen kunna sova en stund efter att ha varit vaken så länge med så mycket smärtor. Svärmor kommer med cheeseburgare som jag lyckas få i mig och jag lyckas sova en timme! Denna timme betydde så fruktansvärt mycket för jag hann hämta ny energi på den lilla stunden.
Tisdagen den 25/6, BF+7
En timme efter att jag fått epiduralen säger jag till älskling att trycket nedåt ökar ganska så mycket och att jag behöver lustgasen igen. När han ringer på klockan för att be barnmorskan komma och sätta igång lustgasen så undersökte hon mig och säger – visst behöver du lustgas, du är ju öppen 9,5 cm och snart ska du föda barn!
Jag börjar då andas i masken och helt plötsligt får jag kraftiga krystvärkar och måste trycka på, vilket det är fritt fram att göra. En kvarts krystvärkar och ett par djungelvrål senare föds min älskade busunge klockan 00.24. Total lycka, aldrig i mitt liv har jag varit mer lättad. Aningen chockad över att jag fortfarande hade lite ont då alla sagt att samma sekund bebis kommer ut försvinner smärtorna. Samma sekund de la min lilla kille på mitt bröst fylldes jag med kärlek, kärlek vid första ögonkastet och aldrig har jag älskat något på samma sätt. Och hur klyschigt det än må låta så var det värt all smärta. Jag hade definitivt gjort det igen med min lilla kille som pris ♥
Och jag måste även skriva en rad om personalen på Malmös förlossning. De var lika underbara allihop! Eftersom min förslossning tog så lång tid (Söndag-Tisdag) fick vi träffa många skift med många barnmorskor och undersköterskor och alla var precis lika bra. Den enda jag inte gillade var hon som varit snorkig mot mig direkt när vi kom in och skulle göra ctg-kurvan. Annars är jag verkligen nöjd med personalens insats.
Mitt hjärta
Mitt älskade lilla hjärta.
Välkommen älskade
Theo Hugo Lilja kom äntligen till oss den 25/6 kl 00.24. Han vägde 3620 gram och var 52 cm lång, vår fina kille! Det var en helt fruktansvärd förlossning med intensiva starka värkar i över 20 timmar och ingen människa i världen var lyckligare än jag när jag fick min pys på bröstet! Ska knåpa ihop en förlossningsberättelse när vi kommit hem och landat lite.
Det är så tråkigt...
att komma in här och skriva att det fortfarande inte blivit någon bebis och att det gått ytterligare en dag. Nu är vi alltså på BF+5 och ingenting har varken skett eller känns som det kommer ske. Jag börjar på riktigt tro att vi blivit lurade och att det inte kommer någon bebis? Inte minsta lilla känning på att något är på G. Och jag kan konstatera att alla dessa husmorsknep inte fungerar för fem öre, ananas, aktivering, färdknäpp, gå i trappor osv men inget har fungerat. Så jag antar att bebis kommer när han känner för det och känner han inte för det så ska jag vara på förlossningen den 3e Juli för undersökning och för att bestämma igångsättningsdatum samma vecka. Nu håller vi tummarna att vi slipper det :-)
Lördag
Idag har jag varit aktiv må ni tro! Jenni smsade och frågade ifall jag och älskling var sugna att gå på marknaden som är ute i Sibbarp för "vi måste ju få ut den där bebisen någon gång" vilket vi självklart höll med om! Så det var bara till att borsta till sig sen hämtade de oss så åkte vi dit. Jag blev med armband och godisremmar så jag var nöjd :-) Efter ett tag började det kurra i våra magar så då åkte vi vidare till campus för att käka kebab. Campus har seriöst Malmös godaste kebab och levererar alltid!
När vi ätit klart så åkte vi tillbaka till Sibbarp för att spela frisbeegolf och det var riktigt roligt! Jag och Jenni var i lag och vann!! (behöver ju inte berätta att vi hade handikappshjälp och fick dra av hälften av våra kast, he-he). Detta motionerade definitivt den gravida måste jag säga, då det var backar lite var stans och banan är rätt stor. Himla kul iaf, och efteråt åkte vi hem till paret för att äta glass och spela airhockey. För min del var det mest glassätande och mer spelande för grabbarna. Tack fina vänner för en kul dag, nu får vi se om bebis väljer att titta ut efter dagens motion ♥
Fyra dagar över tiden.. BF+4
Fyfan vad tråkigt det är att vakna upp utan minsta lilla känning eller antydan till någonting. Vaknade upp och mådde precis som vanligt idag, kissat ett antal gånger i natt och så men annars absolut ingenting. Jag börjar tro att vi blivit lurade och att det inte kommer någon bebis, det kanske bara är för mycket kanelbullar jag ätit? Det är frustrerande att veta att pysen är helt färdig och redo men ligger där inne och gottar sig "bara för att". Istället hade han kunnat ligga i sin mamma och pappas famn men icke! Han ska tydligen vara envis och ligga lite extra :-(
Och dessa humörssvängningar?! Hormonerna flödar och jag är väl superkänslig nu eftersom det enda man gör är att längta efter bebis. Men bröt typ ihop igår precis när jag sminkat klart mig. Varför? För att jag insåg att det spelar ingen roll hur mycket eller på vilket sätt jag sminkar mig för jag är ändå tjock och inte alls speciellt vacker just nu. Haha! Tönt-Lina. Men Daniel är bäst och tröstar mig när jag får mina känsloryck så efter en stund kändes det lite bättre igen så jag kunde sminka om mig efter att allt smetats ut. Vi åkte och firade midsommar hos svärmor med god mat och jordgubbar till efterrätt och sen spelade vi spel hela kvällen. Hade superkul och jag skrattde så jag fick ont i magen vid många tillfällen ♥
Nu ska jag och älskling snart bege oss till affären, tänkte passa på att handla ananas. Det är både gott och sägs kunna hjälpa till att starta en förlossning, win-win!
BF+3
Då är vi tre dagar över tiden och ingen bebis ännu. Inatt trodde jag dock att det kanske var på G för jag vaknade av att jag hade fruktansvärd smärta i ryggen, och den kom och gick lite hela tiden. Jag tänkte att det var väl värkar som börjat eftersom det gjorde så väldans ont och så gjorde det inte ont alls ett tag och så kom det tillbaka. Jag tog två alvedon och när den kickade in somnade jag om och vaknade nu på morgonen. Så det var nog bara förvärkar eller något, men det var spännande att något skedde och nu längtar jag verkligen. Rent fysiskt tycker jag inte det är så jobbigt att gå över tiden, och jag svänger ofta mellan enorm längtan och enorm rädsla typ - hur fan ska jag klara en förlossning?! Men det är det psykiska som är jobbigt, så fort jag inte sysselsätter mig tänker jag på bebis och längtar som aldrig förr. Denna längtan blir rätt lång även fast det bara gått tre dagar över än så länge!
Bebbe din säng väntar på dig nu, den tycker också du kan komma ut!
Falsterbo
Idag när älskling kom hem så föreslog han en liten tripp till Falsterbo, eftersom vädret var så himla varmt. Jag hade önskat att vi skulle göra något så jag slapp vara rastlös och tyckte därför det lät som en himla bra idé att få göra något mysigt ensamma innan bebis kommer. Vi hade inte tänkt att bada utan mest strosa runt och ta lite fina bilder, men tog med handduk utifall att. Tur var väl det för när vi kom dit var det himla skönt i vattnet så jag gick i med bena och älskling badade ordentligt och låg i vattnet och njöt länge. Jag var fegis och vågade inte eftersom jag börjat mjukna i tappen osv och vill inte riskera någon infektion i fiffi så här nära en förlossning. Påvägen hem avslutade vi med en hamburgare på Mcdonalds, och nu ligger vi och slappar i sängen. Blir nog att titta på en film eller två och bara ta det lugnt. Det har iallafall varit en riktigt bra dag!
Vecka 41 (40+1) BF+2
Då var vi inne på dag två av övertid och idag blir det nog ingen bebis iaf :-) Varit hos barnmorskan idag och allt såg bra ut, mina värden var bra, blodtryck var bra, SF-måttet är precis på medelkurvan och var 36 idag, bebis är helt fixerad med huvudet nedsjunket. Han hade precis som vanligt de allra finaste hjärtljuden som lockade fram öra-till-öra-leendet på mig ♥
Jag tiggde dessutom till mig en undersökning för att se ifall hon kunde göra en hinnsvepning men hon kom inte riktigt åt, men hon kunde reta lite på hinnan iaf och jag blev något chockad när hon säger att "Nu petar jag på din bebis huvud", haha! Tappen är helt mjuk iaf så ett steg i rätt riktning! Kan ju hoppas på att bebis vill komma i helgen men om han är envis och ligger kvar så ska hon göra en ordentlig hinnsvepning nästa vecka på Onsdag.
Gårdagen
Natten till igår var hemsk, var uppe och kissade hela fyra gånger på natten för att sedan inte kunna somna om riktigt ordentligt. Sen vid kl 5 vaknade jag igen och var sjukligt hungrig men tänkte att jag för bövelen inte kunde gå upp vid den tiden och äta så jag försökte somna om. En halvtimme senare fick jag inse mina begränsningar och ge vika för magkurret och rosta mig två mackor. Sen kunde jag inte somna om igen utan låg vaken till 8, så sov jag en timme till kl 9 och då gick jag upp och fixade med tvätten.
Sen vid lunchtid mötte jag upp Johanna i pildammsparken, vi hade köpt med oss en engångsgrill och korv så grillade vi korv m. bröd och satt i solen och pratade strunt. Det var supermysigt, men tillslut vart det för varmt och då traskade vi hem till mig en stund där vi låg utslagna i soffan och kollade tv. När rastlösheten slog till begav vi oss till mobilia och kikade lite i affärer och sen köpte vi lite fika och satte oss i solen igen och mumsade kanelbulle :-) Daniel hämtade sen upp oss och vi åkte hem för att laga mat och Johanna skulle göra detsamma.
Sen mitt i matlagningen ringer Sara och frågar om vi ville åka ut i västra hamnen och käka glass och visst ville vi det! Vi käkade upp och sen plockade de upp oss och det vart en ganska lång promenad från ena hörnan av västra hamnen till Ribbans minigolfbana (tre kilometer räknade jag ut att det var) och i min takt tog det sin lilla tid. Väl framme köpte vi glass och bara njöt av det fina vädret!
Så det var en kanonbra dag igår men fy vad ont i mitt bäcken jag hade när vi kom hem, vet inte om det är foglossning eller för att förlossningen närmar sig och det luckras upp eller något men ont som satan hade jag. Därför blir det vila idag, sen när älskling kommer hem ska vi till Nanna och äta våfflor och bara umgås en stund :-)
bf +1
God morgon! Idag är första dagen av överburenhet och inga tecken inatt på att något ska ske så blir nog lugnt idag också :-) måste dock säga att det är både läskigt och spännande att det nu kan ske när som helst och att vi är inne på övertid. Låg och tänkte på magen och vart lite nedstämd för jag kommer sakna den. I ca nio månader har jag burit med mig min lilla bebis och klappat och gosat med magen, andra har gosat med magen och sedan vecka 20 ca har jag hela tiden känt min lilla älskling buffa och böka där inne. Sen helt plötsligt kommer det vara.. borta. Tomt och ingen bebis.
Jag längtar till att få ha min kropp för mig själv, det ser jag verkligen fram emot. Men kommer kännas tomt också. Tur att man får fortsätta gosa utanför magen ♥
Beräknad ankomstdag! Vecka 39+6
Idag tar vi det stora klivet in på beräknad födelsedag för lillfisen. Men han har nog helt andra tankar för inte en endaste känning av att det skulle vara pågång har jag. De säger ju att förstföderskor oftast går över tiden, väntar man pojke så ökar procenten lite och är man äldre ökar det lite till. Så två av tre har jag och jag har räknat med att gå över. Tröstande nog så har 95 % av alla havande kvinnor fått sin bebis innan vecka 42+0 är slut dvs senast om två veckor, och skulle pysen fortfarande ligga kvar då blir jag mindre glad ;-) Det skulle göra mig otroligt glad om han ville komma innan Söndag, för då blir inte övertiden så lång.. Men tror jag läste att ca 5 dagar är snittet vad man går över som förstföderska, och med den beräkningen så kommer han i slutet på veckan. Men nu är det bara vänta och se! :-) Otroligt efterlängtad är han iallafall ♥
Justja! Forskning har även visat att desto längre tid bebisen spenderar i magen desto smartare blir den, så ett par dagar över tiden skadar nog trots allt inte ;-)
Hur alla samtal börjar just nu..
Jag ringer till Peter (som i vanliga fall alltid är väldigt sansad)..
Peter: HEJ?? vad gör du???
Jag: Hej, jag föder inte barn iaf. Vad gör du själv?
Daniel ringer till Nanna..
Daniel: Hej det är Dani..
Nanna: *avbryter* Har du blivit pappa???
Daniel: Nope inte än.
Varje gång jag ringer till mamma..
Mamma: HAR DU ONT? VÄRKAR? HUR KÄNNS MAGEN?
Jag: Hej på dig själv du, nej inte ont och inga värkar än.
Haha såhär har det sett ut idag när jag och älskling ringt folk. Kommer säkerligen vara såhär fram tills bebis kommit, alla går ju och är lika spända precis som vi. Folk säger inte hej längre utan det frågar direkt ifall det är bebis på gång ;-) Men imorgon är bebbes beräknade ankomstdag så det är väl inte så konsigt.
Söndag
Och bara två dagar kvar tills bebisen beräknas komma, men jag räknar inte två dagar utan jag räknar iskallt med att gå över en del. Noll känningar och bebis verkar trivas där han ligger :-) Förhoppningsvis kommer han nästa vecka iaf, det hade varit skönt att slippa gå och vänta och vänta allt för mycket. Mammas busfrö ♥
I helgen har vi mest tagit det lugnt. Igår besiktigade vi bilen, ska fixa en spindelled på den men annars var bettan i bra skick. Sen åkte vi hem till svärmor och umgicks/åt mat och hela det köret. Idag ska vi städa lite och handla, börjar eka tomt i kylskåpet. Det regnar som attans just nu så det gör inget att det är en städ-och-ta-det-lugnt-söndag idag.
Så sjukt tråkiga bilder men jordgubbar och vattenmelon är verkligen gott.. Detta var mitt fredagsgodis :-)
Vecka 40
Vääälkommen härliga vecka 40! Nu har vi gått 39 fulla veckor och lillfisen är beräknad om bara 6 dagar (!!). Det betyder att nästa vecka på tisdag så är vi klara, och tänk vad underbart om vi blir föräldrar någon gång nästa vecka? Helt otroligt hade det varit, men också lite läskigt. Just nu går jag mest och längtar efter att förlossningen ska börja, och varje sammandragning så känner jag efter lite extra, höll det i sig lite mån tro? Gjorde det lite ont? Känns spännande att inte riktigt veta hur det kommer gå till, och det känns så nyfiket på något sätt. Jag tycker det ska bi häftigt att få känna riktiga värkar, även om jag säkert säger annat när jag haft dem ett tag ;-)
Jag undrar så vem som ligger i min mage.. Är han lite lik sin pappa kanske? Eller mig? Eller så är han lik oss båda eller ingen av oss? Det ska bli så spännanade att lära känna en helt ny liten människa som kommer få helt egna egenskaper och drag. Nu närmar det sig med stormsteg och vi längtar så vi spricker här hemma. Nu är du mer än välkommen, pysen ♥
Jordgubbar
Idag har det varit full rulle hela dagen. Började med att springa upp och ned i tvättstugan, sedan åkte vi och handlade lite, kom hem och älskling la sig och vilade en stund då jag började med maten. Daniel är fortfarande sjuk och idag har han feber stackarn, så det har inte blivit bättre heller. Han har sagt att nu får minsann bebis hålla sig inne tills han blivit frisk, och det verkar som att bebis tänkt att lyssna på sin pappa för inte ett tecken på förlossning än. Men det är ju trots allt 7 dagar kvar (vecka 40 imorgon, wihoo!) och bebis kommer så småning om :-)
Låt mig presentera mina bästa vänner - min lilla bordfläkt och jordgubbar. Nu ska jag kolla på tv och gosa ned mig bredvid Daniel som fortfarande ligger och hostar.
Älskade du
Tänka sig att vi snart är föräldrar. När vi träffades var jag den som alltid sagt att jag minsann inte ska ha barn innan jag fyllt 30 och ha studerat färdigt och ha hela köret klart. Men så med tiden så ändrades det där, och med dig så kändes allt bara så rätt. Rätt tid för att bli mamma, rätt tid för oss för att orka med sena nätter och rätt tid för att orka hitta tillbaka till glöden som kan försvinna ett tag på grund av påfrestningar. Jag kände att jag skulle orka studera trots bebis då så mycket är på distans och du kände att det var dags att ge livet en ny mening. Så helt plötsligt så satt jag där med graviditetstestet som visade "gravid 1-2", en hel graviditet senare sitter jag nu här och smygtittar på dig och inser vad lycklig jag är. Fortfarande efter 5 och ett halvt år pirrar det i magen när jag tittar på dig och jag älskar hur du får mig att skratta.
"Du är redan min idol älskling som klarat en hel graviditet och gjort det utan att klaga så värst mycket". Efter en mening som denna så blir jag bara mer säker på att detta kommer gå strålande. Snart har vi vår bebis i famnen och en sak är säker - denna bebis kommer vara den mest älskade lilla personen i hela världen.
Dööööööd
Typ så känner jag mig just nu.. Det är varmt, jag är tung, jag har tråkigt och jag är otålig. Det enda som snurrar i huvudet är bebis bebis bebis. Börjar till och med bli trött att lyssna på mitt egna tjat inne i huvudet. Haha! Men jag plockade lite med bb-väskan ikväll och insåg att det är ju trots allt inte så mycket kvar och så länge jag har min lilla fläkt överlever jag värmen också :-) Men när solen gått ned och det inte är lika varmt tänker jag nog ge mig ut på en promenad runt pildammarna. Kanske att jag lyckas lura med mig min lilla sjukling på lite frisk luft? ;-)
Just nu ligger jag och älskling och kollar på E3-mässan som handlar om xbox one's (främst) kommande spel. En del verkar bra och det som hitills passat mig bäst i smaken är "Max: the curse of brotherhood" och jag tyckte det liknar ett av mina favoritspel Trine. Enligt Daniel har det varit mycket bra spel iaf så det känns ju kul eftersom han längtar så efter nya boxen. Detta är utsikten just nu - hemmagjord pizza i sängen och tvtittande.. Haha nästan så man skämms!
Grillat och vänner!
Igår var jag, älsklingen, Sara och John hos Jenni och Markus och grillade. Mmmmhh foodporn. Vi grillade grillspjut, revbensspjäll, nå annat kryddigt kött jag inte kommer ihåg, majskolvar och ananas. Så hade vi potatishalvor och pommes till, sallad, selleri, vitlöksbröd och friterade lökringar, tzatziki och beasås. Ja men ni hör ju vilken festmåltid det blev och alla lämnade bordet proppmätta. Sedan så dracks det drinkar och vi spelade buzz, åt jordgubbar och melon och bara snackade strunt in på sena natten. Det var en riktigt kul kväll ute i bunkeflo ♥
Nu har jag precis klivit ur badet och ska unna mig en godis eller två framför någon bra film hade jag tänkt. Får se om älskling är sugen på att göra mig sällskap men jag tror inte han är så svårövertalad :-) Natti natti!
Världens sämsta bild, men det gör inget. För det bästa jag vet är att ligga i din famn och bara känna mig älskad, och känna hur mycket jag älskar tillbaka.
Då var denna vecka också slut..
Ja då var det Söndag igen och denna vecka tog slut precis som alla andra :-) Nu är vi nere på ensiffrigt fram till BF, bara 9 dagar kvar. Får se när pysen väljer att dyka upp men såhär tror mina vänner:
John - 11e Juni
Daniel - 13e Juni
Jag - 14e Juni
Anette - 16e Juni
Markus - 19e Juni
Sara - 20e Juni
Jenni - 22a Juni
Alla har satsat 20 svenska riksdaler och den som kommer närmast vinner. Jag måste dock medge att jag inte alls skulle ha något emot att John vinner och lillfisen kommer redan nu, men det verkar inte vara någon bebis på G denna kväll iaf.. Längtan efter pysen blir starkare för varje dag som går och tanken på att gå över tiden börjar kanske kännas lite småjobbig, om det blir typ 2 veckor.. En dag eller två kan man väl överleva med sedan får han banne mig vara klar! Blir säkert en liten midsommarbebis :-)
________________________________________________________________________________________
I Fredags var vi på begravning och det var himla fint. Alltid lika sorgligt med farväl men det var som sagt ett fint hejdå och jag tycker det gick så bra som det nu kan gå. Alla fina minnen bär vi med oss.
Grattis Sverige!
Sveriges nationaldag har spenderats på ett härligt sätt! Började med att jag och älskling inte klev upp fören runt 11 tiden, helt utvilade och pigga. Sen njöt vi av en trevlig frulle och snackade strunt :-) Sedan fick sig golven en omgång av dammsugaren.
Vid halv fyra hämtade John, Sara och Douglas oss så åkte vi till folkets park. Strosade runt, badade i plaskdammen och åt glass. Riktigt fint väder och det var himla mysigt att gå runt där.
Sen åkte vi hem för att fixa med blommorna till begravningen imorgon, sen vid 19-tiden kunde vi avnjuta middagen. Då kurrade det ordentligt i magen vill ja lova! Potatisgratäng och schnitzlar med sallad och beasås till, var så sjukt gott och nu ligger jag utslagen i sängen och kollar simpsson. Inga förvärkar eller känningar i magen på hela dagen så än är inget på G iaf. Men nu ska jag fortsätta slappa ett tag innan jag lägger mig i ett bad! Natti natti :-)
Vecka 39
Välkommen vecka 39 (38+0)! Detta innebär att det endast är 13 dagar kvar till BF och tiden går både långsamt men också väldigt snabbt. Jag har ju snart gått en hel graviditet?! Det trodde jag aldrig, fy tusan så nervös jag var i början på graviditeten att lillkotten skulle bestämma sig för att komma tidigare än räknat men han har envist valt att ligga och gotta sig där inne och det tackar vi för :-) På söndag skickar vi dock in en vräkningslapp till han för både jag och Daniel längtar massor! Min magkänsla säger dock att jag säkert kommer gå över tiden, bara för att retas lite. Men om jag ska vara helt ärlig så känns det inte sådär superduperjobbigt. Vissa blir ju helt deprimerade av bara tanken på att gå över tiden och jag känner att så länge han mår bra så spelar det ingen roll. Så ofta är man inte gravid att en vecka eller två extra gör någon skillnad i långa loppet. Älskade lilla buse ♥
Oh lord vad jag är svullen. Överallt. Jag måste dock säga att jag är en rätt läcker tjockis! Spännande att se hur kroppen blir efter förlossningen och även efter ett par veckor. Hur kommer den klara att återhämta sig? Hoppas att jag får tillbaka min ansiktsform och svullnad i fötter, händer och armar går fort. Resten får ta den tid det tar.
Idag har jag umgåts med min fina Johanna, fyyyy vad skönt det känns att ha henne hemma igen och jag känner verkligen vad jag saknat henne. Vi var först till emporia och sedan handlade vi frukt, gifflar och dricka och hämtade en filt. Sen låg vi på vår gård hela dagen och bara pratade strunt och njöt av solen. Jag har bränt mig på ena axeln eftersom jag låg på sidan (jag låg först på rygg men då kom jag inte upp själv så vågade inte lägga mig så igen, he-he..).
Magont
Ja men nu händer det grejer! Jag skrev för ett litet tag sedan att jag var nervös för jag har inte riktigt känt någon antydning alls på att en förlossning närmar sig. Men igårkväll kom det som ett brev på posten, magen vart hård i samband med att det gjorde satans ont. Det gjorde ont att stå upp, det gjorde ont att gå runt lite, det gjorde ont att ligga ned och ingenting kändes bra. Jag mådde fruktansvärt illa och magen var riktigt körig. Så jag tog två alvedon och gjorde mitt bästa i att vänta ut det. Tillslut la jag mig ned och andades med stora andetag och pinades en stund. Sedan somnade jag och jag antar att det var när alvedonen kickade igång.
Jag kunde känna att det inte var "riktiga" värkar för de var verligen inte regelbunden och det var inte heller så att de ökade i smärta och var tydliga, utan det var mer att i samband med sammandragningar så fick jag väldigt mycket molvärk. Så jag minns att det jag tänkte innan jag somnade var "heeeeregud om det känns såhär i bara uppvärmningen hur ska det gå den dagen de riktiga värkarna kommer?...". Idag har det varit lite likadant till och från. Får se om det blir samma procedur ikväll eller om jag slipper :-) Oavsett vad så tycker jag det är spännande att något faktiskt händer, jag menar det är bara 14 dagar kvar tills plutten är beräknad så jag tycker ju att nåågonting borde ju hända ett tag innan så det inte kommer bang på bara.
Daniel blev nervös och ville att jag skulle ringa förlossningen så fort det började, haha min fina älskling. Jag försökte förklara för honom att de enda rådet de ger när man ringer dit och förklarar min situation är ett bad och två alvedon, försvinner det inte kan vi höra av oss när det börjar bli olidligt. Men han tyckte ändå jag skulle ringa in ;-) Hur ska det gå sen när jag inte bara ooo:ar mig och ojj:ar mig utan faktiskt på riktigt drar igång ett värkarbete? Han kommer ju smälla av min Daniel :P Nu kallar dock tvätten och jag ska gå ned och lägga i en ny maskin :-)
Måndag
Nämen tjena hallå! Då var det Måndag igen och en dag närmare lillkottens ankomst. Jaaaaja jag vet att det säkert är tjatigt men det enda som snurrar i mitt huvud är att bebis faktiskt kommer snart, vår lilla familj är snart fulländad och vi alla längtar massor. Till och med Skurt längtar... iallafall lite... i smyg.. Närå men han berättade att han var lite orolig att han inte skulle få lika mycket gos men jag lovade att Daniel skulle gosa med honom och jag gosa med bebisen så skulle vi ha en varsinn och det tyckte Skurt var en bra plan. Daniel tyckte dock tvärtom, då vart Skurt ledsen och undrade om han inte var lika mycket värd som bebisen???
Det roliga är att vi har lärt Skurt att i spälsängen får man inte vara så han är ALDRIG där uppe, inte i vagnen heller. Men nu helt plötsligt har jag börjat hitta små tassavtryck i överkastet på bebissängen, små "hål" som att någon på fyra ben gått där uppe. Skurt lovar dyrt och heligt att det inte är han som gillar att ligga där uppe men jag misstänker att vi har med en ögontjänare att göra.. En vacker dag kise - då tar jag dig på bar gärning!
Ögontjänare? JAG? Pffft aldrig!
Lördagsmys & Söndagshäng
Igår var vi ute och käka hamburgare på tusentvå med John & Sara och såklart Douglas! Det var faktiskt riiiktigt goda hamburgare så dit går vi säkerligen fler gånger :-) Sen åkte vi hem till paret och alla var så fruktansvärt mätta att vi parkerade oss i soffan och där satt vi typ hela kvällen. Det var iallafall en väldigt mysig lördag och jag hade saknat Douglas (och hans föräldrar såklart) så det var kul att få gosa lite ♥
Idag blir en väldigt lugn Söndag, har precis ätit en väldigt sen söndagsfrukost och sen i eftermiddag ska vi hem till svärmor och äta mat och fixa med begravningsblommor. Och umgås såklart!
Nu för tiden vaknar jag alltid ett par gånger per natt och måste upp och kissa, minst två gånger varje natt brukar det bli och det är något jag tycker är väldigt jobbigt såklart då jag blir halvpigg och det tar ett tag att somna om. Men idag har jag lärt mig uppskatta det kan jag lova! Vaknade inte fören kl 09 imorse och hade alltså inte kissat sen jag gick och la mig. Fyyyytusan vad min mage gjorde ont! Jag är visserligen utvilad och har sovit som en stock uppenbarligen eftersom jag inte vaknat av att jag behöver kissa, men att vara sprängfull var verkligen inte kul kan jag lova. Haha! Men nu är det bara 16 dagar kvar tills lillfisen är beräknad komma så det gör inte så mycket för snart har jag honom i min famn ♥
