Jag har sökt in på två utbildningr nu till hösten och jag ber till gud att jag kommer komma in på någon utav dem. Den första jag har sökt är socionom, och nej där vet jag att det är kört. För det första är det en riktigt populär utbildning och mååånga sökande vilket drar upp poängsnittet massor, för det andra så är det enormt stort tryck just i Malmö. Men den andra utbildningen jag har sökt finns det fortfarande en chans på att jag kommer in. Det är en rätt så "ny" utbildning på Malmö högskola, och den är såkallad "webbaserad" vilket betyder (om jag förstått det rätt) ca en vecka föreläsningar och skoltid och tre veckor hemmastudier. Många rätt tunga och stora uppgifter och tentor, och väldigt mycket eget ansar. Det är en utbildning som heter Psykiatrisk omvårdnadsprogram, psykisk hälsa med inriktning mot särskild problematik och den verkar såå rolig och framför allt lärorik. Så nu håller vi alla tummar och tår för att lilla jag ska komma in, för det är ju något jag verkligen brinner för!

Sitter och kollar på "Malmöpolisen" och fick mig en riktig funderare. En av de stora frågorna som ställdes var hur man löser problematiken i Malmö. Alla svarade - förändring måste ske. Och jag märkte på en gång hur irriterad jag blev för varje person som sa "förändring måste ske". För vilken förändring ska ske? Jag tycker att man slänger med den meningen allt för lättvindigt. Varför ger man inga konkreta exempel på VAD som ska ändras och HUR det ska göras? Man kan väl på riktigt inte tro att denna "förändring" (vad det nu är?) ska ske utan att man gör något? För vem ska göra något om inte än själv? Det gäller att vara aktiv och ta ståndpunkt för att saker ska hända. Man kan inte bara sitta där på morgonen med kaffet i handen och sucka över nyheterna som sker och hoppas på förändring, så länge man inte agerar. Man måste fundera ut vad man brinner för, vad tycker är intressant och sedan f.ö.r.ä.n.d.r.a! Kanske att man skickar in en inständare till den lokala tidningen, kanske att man skapar en protest/hyllningssida på facebook, upplyser människor i sin närhet. Kanske att man skickar ett brev till en politiker. Vad som helst, men vi Svenskar måste sluta vara så passiva. För självklart måste något ske, men då får man också bidra till det för inget kommer hända om inte flera agerar.

Det allra första steget är att rösta. Det spelar ingen som helst roll vad man röstar på, men det borde finnas ett par grundregler innan man lägger sin röst. Man ska veta vad partiet står för, vad är partiets huvudfrågor? Vad brinner du själv för? Läs på och se vilka som matchar! Det är det första. Sedan om man vill avancera lite kan man ta sig tiden att faktiskt gå och PRATA med de olika partierna i fråga. Varje år så står det små hus centralt i din stad med ett gäng representanter som kan besvara dina frågor och funderingar. Har du gjort detta, offrat ett par timmar av ditt liv, så kan du klappa dig själv på axeln och säga att du hjälper till med denna förändring alla pratar om. Röstar man inte, har man fan ingen rätt att klaga heller. Hittar man ingen parti som passar? Skapa ditt egna jävla parti, eller rösta på något som ligger i närheten av det du tycker. Det finns inget parti i hela världen som kommer tycka som du gör i varenda eviga fråga. För självklart vill vi alla ha högre löner, låga arbetstimmar och yada yada för bekvämliga Sverige. Men hur ska det finnansieras? Man får prioritera! Vilka prioriterar likande du själv? 8 h arbetsdagar, bättre pension osv. Men snälla, tag ställning och rösta i nästa val!