Jag måste bara berätta! Jag har ju på senaste tiden mer eller mindre knarkat lakrisal och tvingat Daniel i tid och otid gå och handla det till mig. Detta har inte alltid varit så lätt då Daniel tillslut blir grinig och skriker att det är pinsamt att handla lakrisal varje dag. (eh?) Iallafall, min kära syster börjar då helt plötsligt bete sig lite konstigt. Hon mumlar saker och vägrar upprepa vad hon sa, hon hittade på saker och var riktigt sneaky.

 

Och sen då? Sen kom detta:

 

Sitter och mumsar på lakrisal och känner att mitt sug på lakrits är så stort att jag skulle kunna äta hur mycket som helst. Tråkigt nog ska man inte äta så mycket lakrits när man är gravid så jag sitter och smågrinar för att jag inser att min dagliga dos av lakrisal snart är nådd och jag fortfarande är sugen..

 

Det kan inte vara lätt att ha en gravid sambo, jag tvingar ner Daniel på hemmakväll för jag får ett fruktansvärt sug på loka/ramlösa och lakrisal. Daniel beger sig ner och ringer mig efter bara någon minut

 

- Finns ingen loka eller ramlösa, den är slut.. 

- VADÅ INTE FINNS? KLART DET MÅSTE FINNAS?

- Nej det finns bara småflaskor, ingen stor flaska. Ska jag köpa nån sån istället?

- NEJ JAG VILL HA BUBBELVATTEN.. bröööl

- Men Lina det är väl inte mitt fel att det är slut? 

- NÄHÄ, VEMS FEL ÄR DET DÅ?

- Affärens?....

- Ja..Jag vill ha smultorn och hallonsmak. 

- Okej, en av varje då?

- Varför är du så snål!?! Jag kanske vill ha två av varje!!!

- Vill du ha det då? Du får hur många du vill, jag bara frågade.

- En av varje räcker.... Hejdå

 

- Duuuu, älskling. Lakrisalen är slut......

- VAD ÄRE DU SÄGER?! jag vet att det ska finnas, du får fanimej fråga personalen!!

- Ja det kan jag göra, men vad ska jag köpa istället då om det inte finns?

- Ingenjävlating du ska kasta ramlösan i ansiktet på han och gå därifrån då...

 

Haha alltså va? Hormon-Lina är i farten. Tur det bara är tillfälligt ;) Och tur att Daniel kom hem med både ramlösa och lakrisal, annars vet jag inte vad jag hade gjort! Injicerat salt i armen kanske? 

God kväll! 

 

Idag tänkte jag bara bjuda på ett underbart gott recept på en lasagne jag lagade idag (mest för att jag själv ska komma ihåg hur jag gjorde så kan jag göra den igen, he-he) Dock glömde jag ta en egen bild då vi var vrålhungriga och därför lånade jag en på radomsida.

 

 

400 gram blandfärs

En stor gul lök

Krossade tomater 500 gram

En påse tacokrydda

En köttbuljongtärning

En skvätt tomatpure

En skvätt grädde

En skvätt soya (mest för för att göra såsen lite mörkare igen efter grädden)

Salt & peppar efter smak

1 deceliter vatten

 

Färska lasagneplattor

En burk Dolmio bechamelsås (ja jag var lat, men god var den!)

Riven ost

 

Sätt på ugnen på 225 grader.

Jag stekte köttfärs och lök tills allt var genomstekt, blandade i påsen med tacokrydda och tillsatte en deciliter vatten för enklare fördelning av kryddan. När vattnet dunstat så hällde jag på tomatkrosset, tillsatte buljongtärningen och lät den smälta. Jag hällde på grädden, tomatpuren, soyan och kryddade sedan med salt och peppar. Lät det puttra en stund. Går även bra att ha i finriven morot för mer fyllighet. 

 

Jag tog min stora form från IKEA då jag såg att det blev rätt mycket. Jag började med ett lager bechamelsås i botten, lasagneplattor, köttfärsås, lasagnplattor, köttfärsås, lasagnplattor och tog sedan resten av bechamelsåsen (var ca hälften kvar) och la överst. Toppade med lite riven ost och satte in den i ugnen. Efter 30 min var den färdig!

 

Och denna otroligt enkla lasagnen blev huuuur god som helst! Åt den med en god sallad till. Dessutom vart det hela tre matlådor efter att både jag och Daniel ätit, perfekt att frysa in alltså!

 

 

 

Vilket väder vi fick! Snö, snö och snö överallt. Hur mysigt som helst om man frågar mig. Det var dock inte lika mysigt när jag fick ligga och puttra i 50 på motorvägen idag, men på bara den korta sträckan vi körde så skedde tre olyckor. Men det var en upplevelse det också att köra i det här vädret. 

 

Julpyntningen är uppe och första ljuset har brunnit idag, det blir så himla mysigt när man får julpynta och jag blir som ett litet barn igen och går runt i lägenheten och oooar och flyttar lite här och ändrar lite där. Sedan beundrar jag hur det ser ut och riktigt myser in julkänslan. Nästa jul har vi en liten bebis med oss som säkertligen också kommer oooa åt alla ljus som lyser <3

 

Jag undrar så vem som bor i min mage. Kommer bebis gilla rita eller ishockey? Kommer bebis bli duktig på matte eller kanske en hejare på engelska? Kommer vi få en lugn eller vild liten krabat? Kommer bebis likna mig eller Daniel, eller kanske en blandning? Kommer Jag undrar så vem bebis är, och längtar så efter att få lära känna bebis personlighet. 

Ja det känns som det, iallafall idag och så får vi se om det fortsätter eller inte. Men det kommer nog bli lite annan inriktning på bloggen för tillfället, då största delen av mitt liv handlar om att må dåligt, framtidstänkande, planering, oro och funderingar osv. För det är faktiskt så att ett heeeelt nytt kapitel i mitt liv har börjat - vår familj ska få tillökning. En liten bebis som redan kommit att betyda så mycket, en liten bebis som skrämt slag på både mig och Daniel redan och en liten bebis som vi längtar nå enormt efter. Men jag ljuger om jag säger att det varit lätt.

 

Från dag 1 så har jag mått illa, haft ont lite här och var samt varit otroligt trött. Detta har såklart påverkat hur mycket jag orkat. Skolan har inte varit lika rolig eftersom jag istället för att lyssna sitter och fokuserar på att hålla ögonen öppna, hemmet har lite förfallit eftersom jag definitivt inte orkat storstäda mellan allt tentaplugg och kräkningar. Men det gör ingenting, jag FÅR njuta just nu. Jag får sova 12 timmar på en natt om jag vill, jag får strunta i allt damm och jag får vara latare än vanligt - det är till och med rekomenderat att passa på nu innan bebis kommer. 

 

Oron då? Hade varit hemma hos vänner och ätit middag, när vi sedan kommer hem sent på kvällen så upptäcker jag att jag blöder. Och jag har aldrig i mitt liv varit så rädd. Jag såg framför mig hur allt togs ifrån mig och hur jag aldrig skulle våga igen om det lilla knytet jag älskar så mycket tagits ifrån mig. Om inte min syster funnits där för mig på telefonen och lugnat mig vet jag inte vart jag hade blivit av. Vi fick iallafall åka in till gynakuten mitt i natten och göra ultraljud - bebis mår braaa! Lättnaden när hon sa "nämen här ligger minsann en frisk och pigg liten bebis, den till och med vinkar till oss just nu" går inte att beskriva. Hon vinklar då skärmen mot mig och ropar dit Daniel, och precis i den stunden börjar bebis flaxa med både armar och ben. Varken jag eller Daniel kunde sluta le efter det. Och då gick det upp för mig - Herregud vi ska bli föräldrar.

 

Jag är i vecka 13 och det har redan kommit en liten bebismage. Kommer säkert bli stor som en flodhäst men det gör verkligen ingenting, så länge bebis mår bra mår jag bra. För denna lycka går inte att beskriva, trots att jag mår så illa och spenderar väldigt mycket tid hängandes med huvudet i toaletten så är jag lycklig.