Ja men nu händer det grejer! Jag skrev för ett litet tag sedan att jag var nervös för jag har inte riktigt känt någon antydning alls på att en förlossning närmar sig. Men igårkväll kom det som ett brev på posten, magen vart hård i samband med att det gjorde satans ont. Det gjorde ont att stå upp, det gjorde ont att gå runt lite, det gjorde ont att ligga ned och ingenting kändes bra. Jag mådde fruktansvärt illa och magen var riktigt körig. Så jag tog två alvedon och gjorde mitt bästa i att vänta ut det. Tillslut la jag mig ned och andades med stora andetag och pinades en stund. Sedan somnade jag och jag antar att det var när alvedonen kickade igång.

 

Jag kunde känna att det inte var "riktiga" värkar för de var verligen inte regelbunden och det var inte heller så att de ökade i smärta och var tydliga, utan det var mer att i samband med sammandragningar så fick jag väldigt mycket molvärk. Så jag minns att det jag tänkte innan jag somnade var "heeeeregud om det känns såhär i bara uppvärmningen hur ska det gå den dagen de riktiga värkarna kommer?...". Idag har det varit lite likadant till och från. Får se om det blir samma procedur ikväll eller om jag slipper :-) Oavsett vad så tycker jag det är spännande att något faktiskt händer, jag menar det är bara 14 dagar kvar tills plutten är beräknad så jag tycker ju att nåågonting borde ju hända ett tag innan så det inte kommer bang på bara.

 

Daniel blev nervös och ville att jag skulle ringa förlossningen så fort det började, haha min fina älskling. Jag försökte förklara för honom att de enda rådet de ger när man ringer dit och förklarar min situation är ett bad och två alvedon, försvinner det inte kan vi höra av oss när det börjar bli olidligt. Men han tyckte ändå jag skulle ringa in ;-) Hur ska det gå sen när jag inte bara ooo:ar mig och ojj:ar mig utan faktiskt på riktigt drar igång ett värkarbete? Han kommer ju smälla av min Daniel :P Nu kallar dock tvätten och jag ska gå ned och lägga i en ny maskin :-)