Fyfan vilken kväll. Theo, som i vanliga fall är världens snällaste bebis, har gråtit massor ikväll. Efter en hel del vyssande, tuttande, kramar, mag-massage och gud vet allt man testar så lyckades han somna. Jag tror han tyckte värmen var jobbig för när vi satte på fläkten lyckades han tillslut komma till ro och somnade i min famn. Älskade bebis, det gör verkligen fruktansvärt ont i mig när han gråter. Jag klarar inte av att han har ont i magen eller på något annat sätt mår dåligt för då kommer tårarna på mig också.. Hur länge är man såhär blödig? Det funkar ju inte att jag också blir ledsen när han är det. Det är verkligen sjukt hur stor kärleken till ens barn är. Jag älskar dig så jag tror jag ska spricka!!