Okej nu sitter jag här och stirrar rakt in i skrämen. Jag kliar mig lite lätt i huvudet och undrar vad fan jag gett mig in i.. För att förklara kanske jag ska berätta att jag spenderat senaste timmen åt forskning, och inte vilken forskning som helst utan jag har forskat i kvinnors upplevelser efter en förlossning och jag blev mer än chockad. Så många saker man inte berättar för gravida kvinnor?! Är det för att det är lite tabu? Pinsamt? Haaaarregud. Tänkte berätta lite om vad jag fått lära mig idag:

 

- Många gravida kvinnor kissar i duschen de första 1-2 veckorna efter förlossningen för att det svider så mycket att kissa (trevligt, då får väl rengöringsmedlet flytta in i badrummet..)
- Avslaget luktar tydligen väldigt illa. Ungefär som att en råtta krypit upp i muffen och dött (hur fan ska man kunna träffa människor och veta att man luktar skunk mellan bena?! Får lägga en sådan doftgran i trosan..)
- Efter förlossningen har man så ont i muffen att det gör ont att sitta ned, ibland i flera dagar (detta är visserligen ganska självklart, men ingenting jag tänkt på innan) 
- Att bebisen kan skrika av hunger i flera dygn trots att man ammar konstant, för att den riktiga mjölken inte runnit till och råmjölken inte alltid räcker (hej påsar under ögonen och såriga bröstvårtor av dygnet-runt-ammning). 
- Att moderkakan kan dröja upp till tio minuter innan man behöver krysta ut den (wtf? trodde man krystade ut den någon minut efter bebisen kommit ut, för att värkarna "är igång" så att säga??) 

 

Och dessa saker är bara ett fåtal av det jag hittat i min forskning kring saker man som gravid inte vet. Varför pratar man inte om dessa saker hos barnmorskan? Är det för att låta dessa mindre trevliga saker bli en trevlig överraskning för oss förstagångsmammor? Nu är det bara hålla tummarna att avslaget slutar efter någon vecka, att amningen funkar, att jag slipper kissa i duschen och att moderkakan kommer ut som den ska så jag kan uppdatera bloggen med en helt ny lista där jag förklarar vad underbart det var att föda ;)