Idag går vi in i vecka 30 (29+0) wihooo! Detta betyder att det är elva veckor kvar eller 76 dagar om man hellre vill det. Magen börjar bli stor nu och bebis växer så han knakar. 

 

Igår var vi hos barnmorskan och gjorde sockerbelastning. För att göra detta ska man fasta från kl 00 kvällen innan. Detta skulle inte bli nå problem tänkte jag eftersom jag ändå brukar somna kl 23. Jo men visst! Klockan tolv på kvällen låg jag där, och nog allt kurrade det lite i magen. Typiskt! När jag vaknade så kurrade det som attan i magen, och jag som inte ens fick dricka vatten. Men jag skalade ett par morötter och bredde en dubbelmacka och la i väskan för jag tänkte äta direkt efter provet var taget då jag blir så illamående när jag inte äter (och hungrig såklart!) Sockerprovet var bra, inga tecken på diabetes eller så. Mitt järnvärde var också bra, likaså mitt blodtryck. Sf-måttet låg på 27 och det är tydligen också helt normalt i min vecka, och bebisens hjärtljud var normala. Det tackar vi för. Har gått upp 12 kilo sedan graviditeten började och mer lär det bli, men äsch desto mer kommer jag gå ned sen efteråt =) Så det spelar inte så stor roll. 

 

Justja! Sist vi var hos barnmorskan vart hon så full i skratt för när hon skulle lyssna på bebisens hjärtljud vägrade han ligga still. Hon fick leta och leta och jaga för han rullade runt som attan och när hon väl hittade en plats och han låg still så började han sparka på maskinen istället. En riktig liten buse alltså! Och samma sak hände igår, fast nu har han ju börjat få lite mer styrka i sparkarna. Så när hon kletade på gele och började köra runt med stickan så började han sparka så hela magen vart helt sned, och hon fick sig återigen ett gott skratt, eftersom hela stickan flyttade på sig när han sparkade omkring därinne. Tillslut la han sig med ryggen mot min navel och hon hittade ett perfekt läge att lyssna hans hjärtljud på ♥ Det är det mysigaste ljudet i världen, och jag älskar min lilla bebis massor. Ingenting i världen är längre lika viktigt som du.