Ja då är det 66 dagar kvar till beräknad ankomst. Hur galet är inte det då? Jag har kommit till en fas där jag inte kan fatta att jag ska bli mamma. Det är lite kul det där, för i början kunde jag verkligen inte ta in det och det var alldeles för overkligt att tänka sig själv som mamma. Sedan smälte det där in lite och jag kunde börja förstå att jo det är vår lilla bebis som ligger där i magen och jag ska ju faktiskt bli mamma. Men nu är det en ny fas igen där det börjar närma sig och jag kan inte förstå att lilla kotten som kommer komma faktiskt är vår. Mamma Lina och pappa Daniel. Så stort för oss men så litet för resten av världen.