Nu börjar det kännas att det faktiskt sker. Vi kommer att ta körkort. Övningskörde på trafikskola och han bedömde hur vi körde, sedan sa han ungefär hur många lektioner han tror vi behöver. Tio stycken var. Eller 5 dubbla, rättare sagt. Riskettan är avklarad, den 28e ska vi göra halkan (nervöst!!) och så imorgon ska vi ned och boka in våra tio lektioner. 

 

Men det här med körkort känns så himla fram och tillbaka. Ena dagen är jag aspepp, och känner att jag kan köra rätt bra och att allt går i sin ordning. Andra dagen känns det som att det kommer ta en evighet innan jag har körkort för jag kommer behöva huuuundra lektioner. Därför har vi bestämt att eftersom vi faktiskt inte är så dåliga på att köra, och har fått rådet att tio lektioner räcker, så ska vi boka in dessa och sedan boka tid till teoriprov och uppkörning. Sen är det bara att öva öva öva fram tills dess. 

 

 På tal om något annat. Jag har skadat foten, bu fucking hu :( Vi har ju börjat jogga jag och älskling, och det är kul och det känns extra kul eftersom det gett resultat. Men nu när jag skadat foten har vi inte kunnat springa på flera dagar, och bara jag går här nedanför huset får jag cp ont igen så vi har inte ens kunnat hålla igång med promenader. Jag är LIVRÄDD för att gå upp det jag gått ner, och livrädd för att när vi väl börjar jogga igen kommer jag vara lika bajsdålig som första gången. Inte orka något. Tillbaka på ruta ett. Som tur är har vågen inte visat mer, och jag har varit duktig med att äta mycket sallad. Men det är ändå ångest att när man för en gångs skull vill vara aktiv, så skadar man sig och ligger hemma och känner sig som en krympling.