Godkväll! 

Ligger i sängen med mina hjärtan bredvid mig och myser massor. Det är lördag och dessa dagar är till för att njutas av :-) dagen har bjudit på skogspromenad i skrylle, vi gick ca en halvmil och jag är så otroligt lycklig att min kropp för första gången på sååå länge klarat av att vara lite aktiv. Foglossningen har alltså i typ tre dagars tid varit mycket bättre och jag känner mig nästan lite bortskämd för att jag kan använda kroppen lite igen. Kände hur mycket det faktiskt påverkat mitt mående att ha så ont för idag i skogen sprätte det i hela kroppen och jag ville springa, hoppa, plocka kottar och vara som ett barn igen medan jag innan bara tyckt det mesta är kämpigt.. haha! 

Och denna tröttheten är verkligen slående. Det ser jag också fram emot, att få bli lite "vuxen" igen och orka vara vaken lite på kvällarna istället för att somna när jag nattar Theo. Jag har varit i zombiemode sedan jag plussade mer eller mindre så det känns nästan lite spännande att se hur jag mår efter förlossningen, hur ska en ogravid kropp kännas egentligen?🙈 

 

En liten status på bebis då - har sedan igår haft en annorlunda känsla i magen och kroppen, kan inte riktigt beskriva vad mer än att jag haft lite mer molvärk och sammandragningar kanske? Likaså idag, imorse hade jag sammandragningar så fort jag rörde mig men det försvann när vi kom ut i skogen. Nu i eftermiddag/kväll har det varit lugnt i magen men molvärken i livmodern är tillbaka. Något händer ju uppenbarligen men är säkert bara kroppen som förbereder sig, jag tror att hon tidigast är hos oss till nästa helg ❤

Mötet på spec Mvc i måndags gick bra, lilla loppan hade alldeles lagom med fostervatten och magsäcken var normal. Fortfarande välfylld men inga tecken på att något var fel, hon kanske bara dricker mycket den lilla tjejen. Hon beräknades väga ca 3500 nu och skulle hon födas i tid så uppskattades hennes vikt till 3800-3900 gram så hon väntas vara "en stor" tjej om man jämför med storebror som vägde 3620gram 7 dagar över tiden ❤. 

 

Just nu ligger jag och vrider mig i sängen för uppstötningarna är inte nådiga och den brinnande spykänslan infinner sig. Men jag tycker ändå det är lite spännande, om några timmar slår klockan över tipp ny dag och då kliver vi in i vecka 40. 6 dagar kvar tills lilla S är beräknad och jag hoppas så innerligt att det ska starta av sig självt, i närhet av BF. Och när bebis är ute så försvinner alla krämpor och symptom. Jag kommer kanske aldrig mer vara gravid igen, och det känns både skönt och lite läskigt. Har jag njutit tillräckligt av denna graviditet eller har jag mest lidit av kräkningar, foglossning, uppstötningar och diverse problem? Min kropp tillhör inte kategorin som är "gjord för att bära barn" men min kropp bakar de allra finaste åtminstone❤. 

 

Nu ska jag pussa min lilla älskling som sover sött bredvid mig och sen pussa min stora älskling och njuta av sista tiden som tre, snart är lillasyster här och sängen kommer bara bli trängre, hihi! 

 

 

Eller 13 rättare sagt, då denna dagen när som helst nått sitt slut och när vi vaknar är det 13 dagar tills lilla bebisen är beräknad. Detta innebär att jag imorgon kliver in i vecka 39 (38+0) och att tiden går väldigt snabbt samtidigt som den går så himla långsamt. Jag tycker dagarna susar förbi i en himla fart men att kvällarna mest går åt till att klappa magen, vänta och känna att jag börjar känna mig färdig nu. Kanske är det för att jag inbillar mig att hon ska komma på natten? Jag tänker att mina första känningar kommer ske på kvällen och att det sen drar igång på natten, men det återstår att se :) 

 

Min foglossning är väl varken bättre eller sämre, vissa dagar känner jag mig relativt fit for fight och vissa dagar vill jag gråta bara jag slår upp ögonen. Men jag hoppas att all denna smärta gör lite nytta och att bäckenet vidgat sig så pass att det underlättar när det är dags att föda. Sömnen är som den är, vaknar 3-4 gånger per natt och kissar minst en gång på natten. Men det är väl för att kroppen håller på att vänja sig vid att vakna var tredje timme för matstund  ❤

 

På måndag ska vi till specialistmödravården för att dels göra ultraljud och kontrollera fostervattenmängd och dels för att prata med specialistläkare, man vill undersöka så bebisens magsäck är okej då man vid ultraljudskontroll såg att bebisen hade en något förstorad magsäck. Barnmorskan kunde inte avgöra om den var välfylld eller om det var något som var tokigt så därför ska en ultraljudsspecialist undersöka saken vidare. Men det återstår att se på måndag, även om det gnager en liten oro i bakhuvudet hela tiden så känns det som att allt är okej. Jag menar, borde man inte upptäckt det tidigare annars? 

 

Hur som haver så längtar vi efter lillasyster här hemma, alla tre. Theo pratar varje kväll om att när lillasyster gråter får man hämta nappen, att han ska hjälpa mamma att byta hennes blöja och visar stolt hur man försiktigt bär en bebis (med båda händerna, haha älskade unge). Hon får mer än gärna komma nu!

 

 

Då jag ytterst sällan använder mig av färfiga recept tänkte jag föreviga denna måltid här i bloggen utifrån minnet. Mest för att jag själv ska minnas hur jag gjorde nästa gång jag vill laga maten, för fler gånger lär det definitivt bli då Theo åt två enorma portioner.. vi snackar typ vuxenportioner och både jag och Daniel började undra vart allt fick plats. Vi gav också tummen upp och maten blev supergod vardagsmat! Nåja, inspirationen till maten kom från en rätt vi blev bjudna på av vänner och i det receptet användes färdig och smaksatt creme fraiche, så här kommer Linas variant. 

 

Tre kycklingfiléer 

En stor & en liten creme fraiche

Två vitlöksklyftor

Ett paket saffran

En knippe soltorkade tomater, halv burk kanske?

Kryddor efter tycke, denna gång använde jag bara salt och peppar

Kycklingfond

Spaghetti

Två paket bacon

 

Klipp/skär bacon i bitar och knaperstek, lägg i foliepaket och lägg åt sidan. Finhacka den soltorkade tomaten. Tärna och stek kycklingfiléerna, krydda med lite peppar. När dem nästan är klara så ta upp kycklingen och lägg åt sidan. Häll i creme fraichen i samma stekjärn och lägg i soltorkade tomaten, riv ned vitlöksklyftorna och tillsätt saffran. Häll på en skvätt kycklingfond ca en msk, och salta och peppra lite. Vänd i kycklingen och låt puttra under tiden du kokar spaghettin. Ställ baconet på bordet och toppa varje tallrik med en knippe - ät och njut! 

 

Detta blev även en himla stor matlåda till Daniel så till 4 personer räcker det definitivt! För mjölkfritt alternativ byt ut creme fraichen mot havregrädde (planti, den ger den tjocka konsistensen) och tillaga på samma vis. Theo älskade det som sagt 😊 så pass att jag glömde ta kort! 

God kväll! 

Klockan närmar sig halv elva och jag är fortfarande vaken, det är rätt ovanligt nu för tiden då denna graviditet gått i trötthetens tecken. Det började med trötthet och spyor, så pass att jag fick dropp och diagnostiserades med hyperemesis och fick käka piller för att få behålla föda. Som tur var försvann detta typ graviditetsvecka 20 och jag började bli någorlunda normal, eller tja.. då kom ju foglossningen förståss. Så pass att jag fått en fin och blänkande rullstol. Och nu är mitt största problem sömnen, men det hör ju till när det närmar sig slutet såhär med stormsteg. Jag vaknar uppskattningsvis 4-5 gånger per natt och vaknar jag mellan kl 4-5 så har jag svårt att somna om, så jag är oftast rätt seg i kropp och knopp. Det fina i kråksången är att jag upplever att jag ändå haft en bra graviditet. Visst, jag kanske inte hör till den skaran som skulle påstå att min kropp är som gjord för att bära barn eller att det är så fantastiskt, men med alla "besvär" denna graviditet inneburit så är jag ändå väldigt nöjd och tycker magen är himla mysig ♥

 

Lilla S i magen verkar må toppen iaf, hon följer sin kurva fint och hennes hjärtslag låter alltid lika ljuvliga. Hon ligger med huvudet långt ned i bäckenet och är fixerad men ruckbar. Därför det strålar så mycket nedåt till och från, för hon borrar sitt huvud nedåt hela tiden, hihi. 26 dagar till BF bara.

 

Theo är världens finaste pojke, så snäll och förväntansfull. På kvällarna klappar han magen, ger den en puss och så lägger han en napp på magen och säger "till lillasyster". Undrar om han på något vis förstår vad som komma skall? Idag inne på affären fick han syn på en rosa body i nyföddstorlek och utbrast - Till lillasyster! Eller så kanske han bara noterat att vi handlat små kläder och pratar om att det är till bebis?.. Han pratar mycket om lillasyster iaf, pekar i sängen bredvid sig själv och säger "lillasyster ligga här", det ska bli så roligt att få introducera Theo för syskon ♥

 

Idag är jag hemma och är sjuk, har hostat sönder lugorna inatt, halsen värker och jag slemmar värre än en mastiff. Var en snabbis förbi mödravården och lämnade nya tyreoideaprover då mina hade varit avvikande sist, tydligen haft förhöjt värde vilket ofta betyder att man producerar för lite sköldkörtelhormon. Men det återstår att se nu när de nya proverna kommer. 

 

På fredag är det dags för ultraljud, ska bli spännande att få se lillesyskon. Hoppas vi kan få se vad det är för bebis som gömmer sig i magen, jag är så nyfiken om det är en lillebror eller lillasyster ♥ Det viktigaste är att bebis mår bra såklart, resten kvittar egentligen.

 

Theo går på dagis och det funkar strålande, idag fick han sin mamma att bli tårögd när jag lämnade honom. På hans hylla låg det allra finaste lilla pysslet som existerat, två teckningar och en gren som han målat i olika färger och satt fina lappar på. Tänk att han börjar bli så stor, och tänk att han ska bli storebror. Min fina älskling! 

 

Nu är påsken över för i år igen och det var ett år sedan jag skrev något här. Men motivationen och tiden har väl inte funnits, livet med knodd innebär andra prioriteringar för min del och nu när nästa lilla gry bakas i magen är jag tröttare än någonsin. En kollega brukar säga "Lina, ta dig tio min och vila. Du har barn, hus, jobb och frö i magen som du ska orka med och det tar på krafterna!" Och visst är det sant. Men nu så! Nu är äntligen skrivarlusten tillbaka igen och jag ska försöka ta mig tiden att skriva, ventilera och bara låta fingrarna smattra på tangentbordet. För det har ju sin nytta också, det är skönt för själen. 

 

Men livet då. Jag är gravid i vecka 16, snart 17. Jag mår väl inte sådär utomordentligt bra måste jag erkänna, varken i kropp eller knopp. Jag äter primperan och lergigan comp för illamåendet och kräkningarna då jag varit inlagd en vända med uttorkning också. Det är lite av en daglig rutin att hitta mig själv hängandes över hinken till och från men utan medicinerna så sitter jag ihop med hinken konstant.  Nu kan jag åtminstone jobba och slippa vara sjukskriven, det underlättar massor för måendet. Jag är en liten jobbmyra tror jag, jag mår dåligt när jag är ifrån mitt älskade jobb. Detta leder såklart till funderingar kring mammaledighet och hur jag ska klara av att vara hemma ett år som det denna gång är tänkt, men i värsta fall får Daniel vara pappaledig lite mer än vad vi planerat och jag jobba då och då, mest för att komma iväg och få göra det jag älskar.

 

I knoppen känns mycket himla tugnt bara. Alla motgångar blir en miljon större och katastroftankarna har blivit vardag. Jag har inte riktigt fattat att jag är gravid och kan således inte börja ta till mig barnet än och det känns himla jobbigt. Jag jämför denna graviditet mycket med Theos och det gör mig ledsen att jag inte är sådär strålande lycklig som jag var förra gången, och jag är ledsen över att jag ofta är ledsen. Men å andra sidan mår jag så dåligt rent fysiskt hela tiden och det tar väl på krafterna rent psykiskt också. 

 

 

Världens gladaste pojke busar med farmor

 

 

Kanske världens finaste familj. Älskling, Jesper, Peter, Mamma och så lillkotte - trygg i mormors famn i väntan på att cermonin ska börja. Grötkladd i ansiktet och nyvaket burr, men ändå världens finaste. 

 

 

Full fart dagarna i ända. Vi börjar komma på plats här hemma och vi verkligen stortrivs! Vi ÄLSKAR huset och Theo utvecklas i en väldans fart just nu. Han har börjat krypa nu och allting har plötsligt blivit helt fantastiskt roligt att utforska. Han kryper fram till en låda och så kan han sitta där och pilla i 20 min innan han kryper vidare och ställer sig upp mot allt och alla. Och varje morgon så står han i sin säng med världens smile och pratar. Han är ALLTID så lycklig på morgonen och när man slår upp ögonen och ser honom så skiner han upp som en sol. Hihi ♥ På tal om det, han sover i sin egna säng varje natt nu och det är både skönt och lite småjobbigt för mammahjärtat. Han har ju sovit i sin säng sen vi flyttade typ och han sover betydligt mycket bättre i huset än i lägenheten. Antar att det var trafiken utanför som störde honom hela tiden för innan så vaknade han ju ca tre gånger/kväll och nu vaknar han inte efter att vi lagt honom. Det känns lite tomt, jag älskar verkligen att somna till hans andetag och bara ligga och pilla han i håret, samtidigt som det är väldigt skönt att få tillbaka min sambo och hans kramar :-) Men Theo trivs i sin säng och det är huvudsaken. 

 

Nu är det dags att fixa med sista tvätten, go'natt!

 

 

Här ekar det verkligen tomt! Men det är väldans fullt upp just nu, flytten är klar och vi trivs som fisken i vattnet. Vårt alldels egna hus ♥ Så har jag fullt upp i skolan också, är ju inne på sista terminen nu och håller på med två kurser som heter riskhantering & riskbedömning samt Missbruk & beroende. Två intressanta kurser som jag tror vi kommer ha nytta av sen när vi ska ut i vida världen, och därför lägger man kanske lite mer krut på att läsa? Det är skoj iaf! Snart går vi även ut i praktik och börjar med examensarbete, jag håller på att dö av nyfikenhet vart jag hamnar men det blir säkert bra i slutändan! :-) 

 

Theo sover gott just nu.. Och han sover i sin egna säng! Det har han gjort i över en veckas tid nu, och i samma veva slutade han amma. Helt plötsligt var han inte intresserad längre och när jag erbjöd bröstet till läggning så ville han inte ha. Så jag antar att han helt enkelt var redo. Jag måste erkänna att nattningarna har blivit så himla mycket skönare dessa snart två veckor, då jag endast går upp med Theo, ger han nappen, låter han somna i min famn och sen lägger jag ned han i sin säng och där sover han gott hela natten. Innan så låg han ju gärna och snuttade i minst 30 min så nattningarna tog ju sådan tid - även om det såklart också var mysigt många kvällar. Det märks att han hela tiden växer, min lilla pojke. Han pratar mer och mer (alltså babbel bara, men han imiterar och gör fler och fler ljud), han går när man håller handen och det bästa han vet är att få pilla på saker. Lyckan är när han får hålla mammas snusdosa och leka med den, haha! Vet inte hur många gånger man fått höra "så liten och snusar redan" (med glimten i ögat såklart) men det blir lätt så att man ger honom dosan om han blir skrikig i ex affären eftersom att jag vet att då blir han dö-nöjd och sitter och pillar med den. Men liiite skäms man nog allt när ens unge sitter med snusdosan och världens smajl ;-) Tok-unge, mamma älskar dig! ♥

Ibland tar livet sina vändningar, både bra och dåliga. Just nu är vi inne i en sämre vända men hoppas att det snart vänder uppåt igen. Theo har börjat få som kramper/ryckningar, och läkarna vet inte varför. Vi har varit inlagda på sjukhus där man gjorde EEG och tog massor av blodprover men allting var tipp topp! Så just nu får av dessa av oförklarliga själ, men de spekulerades om att det kunde vara typ sura uppstötningar som är så grova att de utlöser som små kramper eller något "hyss" han hittat på. Men det senaste har jag väldigt svårt att tro då han själv blir lika chockad varje gång det sker, och ibland är det bara lite smått men ibland rullar han med ögonen/slänger med huvudet och när han till och med vaknar av dessa ryckningar har jag svårt att tro att han skulle ha något med detta att göra.

 

Min fina älskade prins, det finns ingenting i hela världen som betyder så mycket som du gör.. Det gör ont i mammahjärtat att inte kunna göra något, att bara få vagga och krama och pussa. En miljon tankar går genom huvudet när det blir så.. Har jag gjort något? Är han sjuk? När går det över? Kommer det gå över? Kan vi hjälpa honom på något sätt? Ja massa tankar.. Idag rann bägaren över och jag har varit superledsen, det är verkligen psykiskt nedbrytande att det håller på såhär till och från. Imorgon tar vi nya tag och hoppas på en bättre dag! ♥

 

 

Det närmar sig flytt med storsteg! Imorgon är det Onsdag vilket betyder att det endast är en vecka kvar tills vi har nycklarna i handen och ska flytta - hurrraaa! Det enda som snurrar i huvudet just nu är vad som behöver köpas, hur vi ska möblera, vilken färg som det ska målas i osv osv. Det ska bli så mysigt att få inreda ett rum till Theo, även om jag tror att han ändå mest kommer leka där vi är (köket, vardagsrummet typ). Men att han får ett ställe han i framtiden kan kalla sitt. Dit han kan gå om han vill vara ifred och där han kan samla sina saker. Ett rum vi kan leka i tillsammans och ett rum där vi kan ha möjlighet att vara kreativa och lära. 

 

Sen så funderar jag mycket kring hur vårt sovrum ska göras, ska vi behålla det röd/vita eller ska vi måla hela rummet vitt? Ska vi kanske måla någon mysig beige färg eller ska vi ha fondvägg? Det visar sig. 

 

Nu tänker jag krypa ned bredvid min älskade prins som redan sussar så sött, det sista jag gör innan jag somnar är att pussa hans lilla hand och det första jag gör när jag vaknar är att se hans lilla leende. Han strålar verkligen när han ser att man vaknat och tittar på honom. Min fina älskling, mamma älskar dig ♥

 

A walk down memory lane..

 

En sak som kan göra mig ledsen och besviken är okunskapen hos många föäldrar. Nu menar jag absolut inte att jag är någon expert och jag kommer garanterat göra min beskärda del med fel, men vissa saker har en sådan stor betydelse för barnets grundtrygghet och dessa bör man inte rucka på. En god anknytning, inte utsätta barnet för påfrestande stressmoment som exempelvis skrika sig till söms, och det här med uppmärksamhet. 

 

Många barn skriker efter uppmärksamhet och det är en ganska stor riskfaktor om barnet inte får den positiva uppmärksamheten denne behöver, för att falla in i dåliga vanor. Eller i allra värsta fall, kriminalitet och missbruk. Jag tror att vi för lättvindigt slänger med ord som "mitt barn måste ha någon bokstavskombination för hon/han är så himla jobbig". Många gånger tror jag att barnet bara törstar efter uppmärksamhet. Exempelvis: Lilla Pelle står och drar mamma i byxbenet och upprepar "mamma, mamma, mamma, mamma, MAAAAMMMA" tills mamma svarar irriterat och upprört att Pelle ska sluta vara så himla tjatig eller sluta gnälla/vara så hyperaktiv. Detta är ju ett sätt för barnet att direkt visa sin förälder att den behöver uppmärksamhet, och bör därför få det. Istället för att mamman i detta fall uppmärksammar Pelle på ett negativt sätt genom att tala om att han är tjatig borde hon berömma Pelle som faktiskt frågade innan han fick ta en kaka (eller vad han nu ville fråga om). 

 

Eller om Pelle varenda dag kommer sent till skolan, slasar in i klassrummet, stöter in i en bänk, råkar välta en kompis väska och är allmänt störande när lektionen redan börjat. Detta är ett uttryck för att Pelle behöver uppmärksamhet, men inte kan tala om det eller kanske inte ens är medveten om det. Så när Pelle gör så här så uppmärksammar fröken/kamrater honom i princip varje dag. En vanlig reaktion är att skälla på Pelle för att han är sen och stör när han kommer in. Det läraren istället bör göra är att ignorera Pelle när han är sen, hålla ett öga på honom och ta honom när han gör något positivt - ex lånar ut en Penna, räcker upp handen eller något annat bra. Det är i denna stund läraren ska säga BRA Pelle! Vad duktig du är som kunde svaret (Pelle har uppenbart behov av uppmärksamhet och BÖR få det också, men den ska vara positivt laddad!). Detta är alltså en skyddande faktor för att Pelle ska hamna i dåliga vanor, medan den dåliga uppmärksamheten är en riskfaktor. 

 

Det är så viktigt att vi är rädda om våra barn, och att vi gör allt i vår makt för att de ska ha det så bra som möjligt. Med en psykisk ohälsa som ökar och att man genom forskning hela tiden hittar tidigare mönster hos barn med avvikande beteende och kan "rädda" dessa från ett liv fullt med misär. Tänk på det nästa gång du skriker att Pelle borde städa sitt rum, uppmuntra istället Pelle när han väl HAR städat! ♥